findingfrida

okej, en måndag i december.
förvirring.
cyklade iväg med ångest och lämnade tog med mig den. Ramlade upp och ner genom orden i min redovisning. tankarna spred sig vidare under dagen och saknaden av en vän blev större än tidigare.
jag hatar att bli avbruten när jag har något att säga. men det kan inte hjälpas alltid.

men det finns ljuspunkter som att jag träffade min citat-bästis och prataprataprata och skratta, samtidigt som jag lånade bok till svenskan och fick äta. det är sådana spontana stunder jag behöver mer. pepp-prat och en person som lyssnar och som säger "det är nice att klaga!" när det verkligen behövs. och "alltså herregud heter han verkligen ... ... ...?" hahahaha.
jag vet att bara en person kommer förstå.
men det får vara så.

och vissa saker har jag blivit mer irriterad på och vissa saker är jag arg på. här hemma var jag nära att bryta ihop, och möjligheten finns att jag kommer göra det när jag träffar någon igen. möjligheten är också att jag bara är fjantig. vilket skulle vara helt normalt.

och jag är fortfarande glad för andra.
och jag är fortfarande glad att matten är över imorgon.
vi fixar det!

tjabba tjena hejdå.