findingfrida

Jag tycker att promenader i mörker lite utanför det centrala malmö är hur fint som helst. En frida begav sig ut till videdal där Helena väntade. redo med varm jacka, mössa och halsduk. till skillnad från frida i kalla tygskor och en tunn sjal.
idag bjöd det även på ett spontanmöte från Sarah som jag inte träffat på ett och ett halvt år, inte okej att så lång tid gått! och som jag märkte mer och mer hur mycket jag saknat. som jag träffade första gången när jag var nio år. jag och H hittade lite gemensamma nämnare med oss alla tre som vi kunde skratta mycket åt (och som jag och h fortsatte skratta åt på vår kalla promenad). Vi skrattade åt gamla minnen. så som att vi varit malmöflickor båda två och aldrig var bland de bästa. haha, hur lat jag var och att jag mest skrattade bort allt.
mitt skratt är ju ett fenomen. och att sarah alltid är glad är något som stämmer än.
då vi dansade på gatan och uppdaterade om vad som hänt.
det var så fint. även då mitt öga började gråta för tredje gången idag, när jag inte ens skrattade. (Haha, andra gången var när jag missade bussen. det är mina ögon det är fel på, jag gråter inte för att jag är ledsen.)

jag och H fortsatte vår promenad genom trakterna och hittade lite växter här och var. hihi.
och H var sedan mycket snäll.
såhär två timmar efter är mina fötter fortfarande isbitar. Och jag vet inte varför jag är uppe. jag är som jag är.

godnatt

"Du är som en sån nallebjörn som man vill krama"
- Sarah

PUSS!