findingfrida

jag tror att jag blev räddad idag.
och bortser man från min hals så har det varit en fin dag.
jag hade tänkt att åka hem och dö och tycka synd om mig (men sluta, frida! sluta.). Men istället åkte jag in till stan och mötte upp Linnéa som kommenterade att jag gick vääldigt långsamt för att ha så långa ben. och det gör jag nog, när jag är själv.
Fotografen fotograferade och vi gick och satt på fiket och pratade. Drack te, denna veckan är kaffe förbjudet för mig. och te är så mysigt. mmm. Alex kom och såg att gubbarna som hon ritade på min arm i söndags fortfarande var kvar. vattenfast penna<3
När väl Jenny kom var det min tur att gå. väldigt tråkigt nog. men det blev ändå en very fin stund. och väldigt fina personer plus att det känns som att jag fick prata av mig lite, fast att jag egentligen bara borde vara helt tyst idag.
men sånt kan man skita i ibland.