findingfrida

Det var en gång en Frida som hade en cykel. Den var en svart och fin damcykel, även om många andra hade samma modell så var det något speciellt med just den här cykeln. 
Frida älskade sin cykel väldigt mycket och cykeln ställde alltid upp för Frida när Frida kom försent till ett möte utanför bion, utanför fik eller till skolan. Det var många ljusa stunder där och cykeln blev glad när den fick träffa lite snygga herrmodeller inne i stan.
Men det är klart, cykeln tröttnade lite på frida eftersom det skorrade i kedjan när frida skrattade högt. och självklart blev cykeln sur på frida för att hon aldrig oljade henne. trots att hon stått ut i regn och snö bara för den här speciella tjejens skull. därför började hon bråka. räddningen kom när cykeln äntligen fick en ny kedja och blev inlämnad i fyra dagar. frida var ensam och ledsen. cykeln trodde det skulle bli bättre om de fick en paus.

men. dem var dumma i affären och satte kedjan på fel håll, cykeln kanske längtade hem. Ingen märkte någonting men den fina cykeln kunde inte göra nånting mer än göra frida besviken sista dagen på hennes lov. cykeln orkade inte mer och tog sönder den kedjan som var satt på fel håll. frida blev besviken och lämnade cykeln åt staden för natten. aprilhimlen var fin trots allt även om cykeln undrade om hon egentligen bara inte var gjord för dessa dar.

cykelverkstaden sa att det såg illa ut, men allt fixades på fem minuter. och plötsligt fick livet en mening igen. hjulen började snurra igen och silverkedjan lovade nog frida att stå ut med hennes skratt ett bra tag till.