findingfrida

vilken lång söndag, I just say.

det var inte kul att vakna idag. det var inte kul att se på mobildisplayen: 4 missade samtal. det var inte kul att ha ett meddelande från iq svar. det var inte kul att lyssna på det. när personen som man inte förväntar sig ska ringa ringer och talar in det man inte vill höra.
det är sådant som händer i böcker, i filmer men inte i mitt liv. ingen har försvunnit. ingen ska försvinna men oroligheten som jag hade under morgonens två första timmar vill jag helst aldrig återuppleva. efter ett antal förlåtförlåtförlåtsms så var jag lugn igen. men ändå, jag blir orolig så lätt.

det gjorde mig ändå lugn igen. jag kunde äta plugga och läsa plus att jag kunde gå osminkad heeela dagen för att jag hade lust med detta. mitt ansikte skrek lite efter det också, så det var för det bästa. 
dessutom har det blivit lite segt att uppdatera här, inte enkelt och inte alltid lika kul. 
fredagen blev inte helt som planerat men jag gick och klippte mig, träffade Rebecka och Helena i stan, frös, träffade Rebecka igen och hade väldigt väldigt fint. lördagen hmm stavades klara och melodifestival, spela in telefonsvarare (inte min, jag har fortfarande min... ehe fina) och småkolla på film. lite väntande på bussar och skrikande gubbar och barn var också inblandade i min lördag. tjoho.

Håkan spelas på spotify och jag väntar på ett samtal. och sen kom jag på att jag hade haft min ringsignal ett halvår så jag var tvungen att byta. nu så. mm mm mm. pappa går inte att prata med i telefon. han har min kamera. den kommer hem ikväll. hoppas den inte är sönder eller fylld med tandkräm eller liknande. och det är så det ligger till.