findingfrida

jag tror bestämt att jag tänker lite för mycket. och jag tror jag gör för lite. men jag har gjort klart veckans matte, hunnit träffa två saknade vänner igår och idag. och gjort klart min göra-lista. men nu är det så att jag nyser. halsen gör ont. och på något sätt är det ändå okej.

jag sitter vid datorn en söndagskväll och blir äckligt berörd av pianospelade låtar. tänker. på januari. på hur livet är uppbyggt, på hur varierande det är. Att man en dag kan vara ett solsken och nästa ett åskmoln. hm. det som sätter oss i fart är lite av ett mysterium. ett mysterium som också kan innebära att känna sig själv och veta vad som är fel. jag vet att jag är trött på att vara hemma. ingen lyssnar på vad jag säger. även om det inte är något viktigt, men ändå. jag vet att jag oftast blir något man inte orkar lyssna på. ibland är det så.

så istället sitter jag och drömmer om aprilhimlen och sommardagar. jag drömmer om att vara bekymmerslös. det närmar ju sig åtminstone. kanske. det är trots allt februari imorgon. och även om det är ännu en halvkass månad så är det närmare..nånting.
ett hopp.

för man vet aldrig, som sagt.