findingfrida

100% säker är jag på att jag varit ifrån Malmö, när jag upplever det som världens bästa stad ännu en gång. Här finns så många vänner, så mycket kärlek och minnen. Den stad som alltid varit mitt hem, i arton nittondelar av mitt liv. 

Det är också den stad som jag så gärna ville lämna för en mindre 143 mil bort. Så jag hittade ett tåg som tog mig till Stockholm, där hittade jag ett nytt tåg som tog mig till Luleå. På det här viset fick jag 19 timmar och 40 minuter kvalitétstid med mig själv (och min mobil), jag kände mig minst av alla. Uttittad och ful, men på något sätt mer vuxen än någonsin tidigare. Jag delade vagn med två personer som kände varandra och ensamheten kramade om mig, aj. 
Några timmar senare kramade det motsatta om mig, min hb-frida som jag åkt hela vägen för. För henne och Emilia (det andra ljuset i Luleå) var resan värd alla sina timmar. Och att åka tåg är nog underskattat i alla fall, såhär i efterhand. Min tid där kan jag säga var great, biobesök^2, Frida^2, jordgubbe i en bar, nyttig mat blinkblink, filmer, pratstunder, en släktträff och Coldplay. Dessutom toppades detta av en av de snyggaste jag sett, minst sagt.

Efter denna magnifika tur tog jag mig till norrköping och blev hämtad av min familj. Det var meningen att vi skulle åka till gryt och vara där några dagar med mormor och morfar, så så blev det. Det är lika intressant varje gång. Precis som det var intressant att komma hem och se förändringar. ehe, jag valde att åka in till stan och träffa en av mina bästa vänner i stan istället för att se ännu mer. det var tur det.

Den här dagen har jag börjat jobba igen, det måste ju göras. Sen rymde jag och träffade det bästa flummigaste sällskapet som jag kunde hitta. (se min nya facebookvideo som min vän filmade) så min dag har varit magnifik. Så känns det nu.

puss på er alla mina fina saknade vänner.


från luleå till malmö