findingfrida

För en stund sedan la jag mig ner på mattan mitt i vårt vardagsrum. Varje rörelse kändes som en ansträngning, kände mig som tjejen i grisboken jag precis läst; "ich bin tot". I'll see you soon som bakgrundsmusik, nog var det skönt att andas fortfarande. Jag har överlevt min första tenta. Tillsammans med mina fina kurskamrater som nog hade lite mer panik än jag. Det är över nu.

Den enda anledning till att jag skulle kollapsa är på grund av trötthet, inte av någon panikkänsla. Men innan jag gör det vill jag nämna att mitt fina hjärta fyller år idag. Hon är bäst bäst bäst.