findingfrida

Disney är bäst i alla lägen, hihi.


bild från google.se

Mina fötter tyckte det var en utmärkt idé att stanna inomhus nästan hela dagen idag. Istället för att ta på mig skor har jag anmält mig till högskoleprovet, haft lite panik och börjat räkna ner till 20:e november. Den dagen något galet fint kommer hända. ih. puss.

En gång i tiden hette ett uppvisningsprogram för malmöflickorna det, självklart var jag med i detta program. Dem tyckte säkert att dem var himla roliga när dem kom på namnet, för man kan ju som sagt aldrig veta vad som händer härnäst. Ibland kan man ha en bild i huvudet över hur det kan vara, men aldrig veta exakt.
Förmodligen visste dem inte hur det skulle gå på uppvisningen heller med just dessa malmöflickor.

En fredagsmorgon förra veckan tänkte jag och min vän att vi skulle spela badminton, men nejnej. Några hockeyspelare skulle minsann sova i just den här hallen, attans. Vi ändrade våra planer till något som kanske inte var lika bra, men åtminstone lika trevligt. Detta tog vi igen igår när vi nästan hade en hel badmintonhall för oss själva, på så vis gick det att prata under tiden. Smart som alltid.

Vi bygger på att vara smarta, på olika vis. Saker som att sitta vid datorn kräver en hel del intelligens också, typ. Hur en hjärna är uppbyggt och fungerar är också en intressant grej i sig. Men själva uppbyggnaden tänker jag inte gå in på. 
Jag vet att det bor en pedantisk person inom mig, som inte stod ut med att se dammtussar flyga omkring på nedervåningen igår. Jag städade och dammsög i en timme. Innan dess höll jag på att få panik, så här i efterhand skrämmer jag mig själv men samtidigt duktig. 
Igår lyckades jag till och med vara spontan när en glad vän skrev att hon var ensam på facebook runt tio på kvällen. jag föreslog att jag kunde komma förbi och tjugo över ringde jag på hennes port. Fint.

Man vet aldrig hur livet kommer gå, eller hur det kommer vara i nästa sekund, nästa timme, nästa dag. Mer än att man kan hoppas på att det blir bättre om det är dåligt, eller att det fortsätter vara bra om det är så. jag vet själv inte om jag kommer vara så himla positiv till livet när jag vaknar imorgon, men just nu i den här stunden tror jag att den positiva Frida är tillbaka, på lite mer än deltid.


Anything can happen.




och till sist delar jag med mig av hur jag ser på sommaren 2010: Sommar 
förmodligen är den långt ifrån klar, men ändå.

puss på er.

jag är kär i den här stunden. jag älskar humöret jag har, en känsla utav längtan och glädje. Jag är fylld av saknad likaså, men inom de närmsta minuterna har jag gjort något för att ändra på det. Jag ska till Luleå på måndag. Jag ska få träffa Frida igen. dör så fint. Jag ska få träffa Emilia också. och jag ska åka tåg i 19 timmar och 40 minuter för att komma fram, helt fantastiskt. jag har sagt att jag ska åka så länge och nu händer det.

Frida^2 när det är som bäst.

poss.

jag har stirrat på min rubrik i åtskilliga timmar. ingen aning om var jag ska börja eller vad exakt jag ska säga. Den senaste veckan har jag på något sätt förlorat mig själv litegrann, fått upp humöret, varit lite fjortis och tränat mycket mer än vad som är vanligt för mig. 
Midsommar var trevligt och fint, dock slutade det inte med en midsommarnattsdröm för mig, istället skäms jag. men det är en sak man väl får vara med om och lära sig av. och några av världens bästa människor var där. vilket var det bästa av allt.


efter detta har det ätits frukost, köpts fina saker, gåtts promenader, cyklats och bara suttit i gräset, pratats tills solen gått ner i bakgrunden. skapats grupper med fina personer. under tiden har jag självklart skrattat åt allt och lite till, för på sådant humör är jag på nu, även om jag vet att det kan vara störande.
puss på er.

jag har varit utan kaffe idag, så jag är i princip död. sov gott.