livet har sina goda stunder
Var dag har sin charm. Som på något sätt fångar upp levnadssättet till en positiv vinkel, vad är det egentligen som inte är positivt när det är studenter inblandade? Studentfirande är ju en glad högtid och alla som befinner sig där och då är oftast glada. Så därför är jag glad idag, för idag har jag varit på ett fint firande till. Väldigt fint var det. Turen dit var också väldigt fin. Dagens ord likaså.
ps. jag småhatar mig själv för vissa infall som jag får ibland.
poptecken
2 dagar. helt galet sjukt.
Idag har jag sett studenter springa ut och blivit väldigt glad av det själv. jag har fått många komplimanger och människor har skrattat så fort jag öppnat munnen. man blir rätt fascinerad av det själv, jag menade inte ens att vara rolig. men å andra sidan var hela situationen väldigt speciell och intressant.
Just nu är jag lite sentimental och tror väldigt mycket negativt. men jag veeet att det kommer bli fantastiskt om 2 dagar!
2 dagar. 2. 2. 2!
puss.
du fehlst mir.
Heute ist es Dienstag, ich habe eigentlich nichts gelernt. Ein bisschen wenig natürlich und ich fühle mich wie ein Dumkopf. Das ist Normal. Morgen habe ich ein Mathestunde, fast allein vor 2,5 Stunde. Na ja. Das macht kein Spass. Ich will traurig sein. So viele Menschen fehlen mir, nicht gut. aber hoffentlich will ich diesen Personen bald treffen, bitte?
Jetzt will ich ein kleines Film sehen, glaube ich. Was es eigentlich ist, weiss ich nicht. Mein baconfreundin hat mir das geschickt.
gute Nacht.
jag räknar inte med att det ska förstås.
Det är sjuka dagar
Just nu sitter jag med my magic friend och utbyter mina mattekunskaper. Det är kul kul kul, det handlar om en annan mattekurs och det gör det hela bättre. Jag borde i och för sig sova snart. But sometimes even the right is wrong.
Och...Om tio dagar springer vi ut, det är sjukt sjukt sjukt.
lips are happy
FREDAG! jippi!
speciellt.
Idag har jag nämligen cyklat till och från heleneholm dubbelt upp, skrattat och gjort lite få uppgifter genom en fysikstuga. Det var nize. Dessutom har jag gjort ett prov och spelat upp ett stycke solistiskt med fröken Mortimer. Självklart har jag oroat mig och varit nervös också. Det ingår ju i min vardag, kanske var det lite mer idag.
Men det bästa av allt är att jag ska se HÅKAN HELLSTRÖM med min fina popvän 20 november. dör lite var gång jag tänker på det.
Den bäste Håkan.
alla trodde att trodde att jag skulle förlora mig.
blommig glansig kjol och fredagskväll. ikväll känns det som om allt eller ingenting kan hända. vi får se, jag lämnar huset vilket fall. steg 1: rätta till humöret.
puss.
42
42 dagar till studenten!!
Men alla mår dåligt och alla mår skit håll det där för dig själv och ditt usla liv
nu ser planerna ut så här: tåg till tyskland måndag morgon. nu hoppas jag på att det inte blir järnvägsstrejk också. men det hade ju varit himla typiskt, haha.
jag behöver andas lite från den vanliga vardagen.
18 april 2010.
klockan ett kommer farmor och farfar hit för att fira mig och senare ska jag hinna med att packa, klippa luggen och ta en promenix med Rebecka. jaja jag ska plugga också.
och bäst just nu är att veta att:
vi ska till berlin - no matter what.
bad bike 2
Det var en gång en Frida som hade en cykel. Den var en svart och fin damcykel, även om många andra hade samma modell så var det något speciellt med just den här cykeln.
Frida älskade sin cykel väldigt mycket och cykeln ställde alltid upp för Frida när Frida kom försent till ett möte utanför bion, utanför fik eller till skolan. Det var många ljusa stunder där och cykeln blev glad när den fick träffa lite snygga herrmodeller inne i stan.
Men det är klart, cykeln tröttnade lite på frida eftersom det skorrade i kedjan när frida skrattade högt. och självklart blev cykeln sur på frida för att hon aldrig oljade henne. trots att hon stått ut i regn och snö bara för den här speciella tjejens skull. därför började hon bråka. räddningen kom när cykeln äntligen fick en ny kedja och blev inlämnad i fyra dagar. frida var ensam och ledsen. cykeln trodde det skulle bli bättre om de fick en paus.
men. dem var dumma i affären och satte kedjan på fel håll, cykeln kanske längtade hem. Ingen märkte någonting men den fina cykeln kunde inte göra nånting mer än göra frida besviken sista dagen på hennes lov. cykeln orkade inte mer och tog sönder den kedjan som var satt på fel håll. frida blev besviken och lämnade cykeln åt staden för natten. aprilhimlen var fin trots allt även om cykeln undrade om hon egentligen bara inte var gjord för dessa dar.
cykelverkstaden sa att det såg illa ut, men allt fixades på fem minuter. och plötsligt fick livet en mening igen. hjulen började snurra igen och silverkedjan lovade nog frida att stå ut med hennes skratt ett bra tag till.
i don't wanna miss a single thing now
lite spontant och lite dåligt samvete. men, jag är glad att jag hamnade där jag gjorde. fast jag hade ju inte anat att antalet gånger jag kramat en viss person under sju år skulle öka med minst 50%. att jag skulle göra något som jag inte gör när jag annars när jag ställer upp för mina vänner. haha jag skriver allt i cirklar. men fattar ni så fattar ni. ställer upp gör jag alltid. det är ju alltid trevligt.
annars innehöll kvällen speciella danssteg, en hatt. peppande av en rutig skjorta och andra trevligheter.
det är så jag ser på det en dag efter.
sommartider hej hej!
Sen åkte jag hem och hade kärleksmums och en varm filt till sällskap. plus lite funderande över framtiden. det var vad jag klarade av idag.
nu vill jag bara ha chokladchokladchoklad, för nu är det dags för mitt snällare humör igen (även om jag alltid är snäll) yesyes.
mm choklad.
boom boom boom
nu säger jag ett särskilt godnatt till Camilla som jag smsar med just nu. Camilla, som jag tyvärr lite för-för sällan. vilket är synd. väldigt synd. en gång i tiden sågs vi fyra gånger i veckan. det är det som var mest negativt med att sluta på malmöflickorna. när hon enkelt får mig på rätt humör så är det rätt enkelt att skratta åt så lite men så mycket på samma gång. och vem tycker inte det är fint? sådant behöver jag mer av nu i denna tid. ih. du är ett fint litet solsken kära mr Cäm.
men nu önskar jag er alla en god natt.
puss och sov gott på er!
i hear in my mind all of this music
25 mars 2010.
för två år sen, gjorde jag något jag kunde skratta åt för ett år sedan. men trots att det har varit apor, dansande ögonbrynshöjande till Basse Danse. så var det fint då.
För två år sedan var det sista dagen på påsklovet, i år är det första. Så jag tror att jag får räkna med detta som en bra dag. en bra varm dag som tillbringades på något ställe i stan med senarenämd person, cyklande och sittande. plus 4 timmar på mazetti, varav 2 timmar var en stor väntan på att få spela i tio minuter. men vem vet vad som kan hända i en ateljé med glasfönster ut mot korridoren. När man befinner sig med vännen i röd mössa, pippitröja och pippiskor. och framför allt när en kamera är i närheten. god only knows. och eventuellt farbror polisen..utan några glasögon. okej jag ska sluta, det räcker nu.
shorts + randigt + kuddkofta + rosett + strumpbyxor + tygskor + SOL + fina glada
den här torsdagen känns fin. och därför såg jag ut såhär idag. när det var sol ute och det blev anledning att vara lite gladare än vanligt. en fin fröken räddade mig från att gå ut och springa. så jag försöker imorgon igen.
allt känns lite bättre, men lite mer stressande. thank god att det är lov om en vecka.
wow, number three.
en till visdomstand är på väg ut. nummer tre. och bara för att jag upptäckte det gör det fruktansvärt ont just nu. jag kan ju alltid hoppas på att jag blir visare av dem. he he.
om två dagar har jag matteprov. jag kan ju behöva visheten...
du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk
det var inte kul att vakna idag. det var inte kul att se på mobildisplayen: 4 missade samtal. det var inte kul att ha ett meddelande från iq svar. det var inte kul att lyssna på det. när personen som man inte förväntar sig ska ringa ringer och talar in det man inte vill höra.
det är sådant som händer i böcker, i filmer men inte i mitt liv. ingen har försvunnit. ingen ska försvinna men oroligheten som jag hade under morgonens två första timmar vill jag helst aldrig återuppleva. efter ett antal förlåtförlåtförlåtsms så var jag lugn igen. men ändå, jag blir orolig så lätt.
det gjorde mig ändå lugn igen. jag kunde äta plugga och läsa plus att jag kunde gå osminkad heeela dagen för att jag hade lust med detta. mitt ansikte skrek lite efter det också, så det var för det bästa.
dessutom har det blivit lite segt att uppdatera här, inte enkelt och inte alltid lika kul.
fredagen blev inte helt som planerat men jag gick och klippte mig, träffade Rebecka och Helena i stan, frös, träffade Rebecka igen och hade väldigt väldigt fint. lördagen hmm stavades klara och melodifestival, spela in telefonsvarare (inte min, jag har fortfarande min... ehe fina) och småkolla på film. lite väntande på bussar och skrikande gubbar och barn var också inblandade i min lördag. tjoho.
Håkan spelas på spotify och jag väntar på ett samtal. och sen kom jag på att jag hade haft min ringsignal ett halvår så jag var tvungen att byta. nu så. mm mm mm. pappa går inte att prata med i telefon. han har min kamera. den kommer hem ikväll. hoppas den inte är sönder eller fylld med tandkräm eller liknande. och det är så det ligger till.
how soon is now?
jag sitter vid datorn en söndagskväll och blir äckligt berörd av pianospelade låtar. tänker. på januari. på hur livet är uppbyggt, på hur varierande det är. Att man en dag kan vara ett solsken och nästa ett åskmoln. hm. det som sätter oss i fart är lite av ett mysterium. ett mysterium som också kan innebära att känna sig själv och veta vad som är fel. jag vet att jag är trött på att vara hemma. ingen lyssnar på vad jag säger. även om det inte är något viktigt, men ändå. jag vet att jag oftast blir något man inte orkar lyssna på. ibland är det så.
så istället sitter jag och drömmer om aprilhimlen och sommardagar. jag drömmer om att vara bekymmerslös. det närmar ju sig åtminstone. kanske. det är trots allt februari imorgon. och även om det är ännu en halvkass månad så är det närmare..nånting.
ett hopp.
för man vet aldrig, som sagt.
we are the army of dreamers
det har varit en mycket kall dag i malmö stad. och jag vet, det är kallt i resten av Sverige också. det har jag inte glömt.
snön yrar fortfarande omkring därute på midnattsgatorna. och jag kanske verkar borta i tanken. tänker på dagen som gått. på hur lite lektioner vi haft och på som många timmar som gått. på timmarna efter skolan som tillbringades med min fina Linnéa. Då vi passade på att åka hjulet och störa Helena när hon jobbade samtidigt som kylan bet i oss. innan vi gick vidare till ett fik där det fnittrades, pratades och väntades i timmar, tills vi var alldeles ensamma kvar med tomma koppar, släckta ljus och en döende mobil.
och kanske var det då dags att åka hem till värmen.
och ladda mobilen.
för man vet aldrig vad som kan hända.
