findingfrida

tiden börjar rinna ut för året 2009.
ett år som känns som egentligen är lång tid, men tanken på hela året känns som betydligt kortare. så mycket som hänt, som skrattats, som gråtits, så många tankar som förstört och så många som räddat. så mycket ångest. så mycket sjukdom. och så många nergångar och så mycket pepp jag har fått. nedräkningar har gjorts och jag har umgåtts med världens finaste vänner. stryk under världens finaste vänner noga.
så ska jag påminna er om mitt år.

januari hade sina ljuspunkter men också motgångar. en andra chans gavs och slängdes i papperskorgen en månad senare. vänner fyllde arton och hade fest. sms skickades. jag blev sjuksjuksjuk och missade roliga kvällar. och missade tid till att plugga fysik A som klarades av. Det klippte sig inte med det, istället klippte jag lugg. och dagen efter åkte jag till Laholm med ett gäng varav en ville åka pulka i skidbacken och att möta danskar i korridoren blev ett minne inristat. ett annat inristat minne i mitt ansikte är mina små ärr från min omtalade hjärnskakning som jag fick av att ramla i skidbacken, minneslucka och uppvaknande efter tiotal sekunder brevid danskar. och en kram av helena som såg mig gråta för första gången på sex år. lite för ärliga ord från andra och ett fjuttigt "om du inte hade sett ut sådär hade man ju slagit dig" och lite för oroliga föräldrar. (eller förälder, ni kan ju gissa vem av dem)

I februari fortsatte oroandet. jag såg ut som en star wars-gubbe i ansikte och var inte tillåten att cykla eller sitta vid datorn på två veckor. mycket gick åt skogen. jag och min popvän började räkna dagarna till coldplay i min kladdbok, min kära bok som försvann. labbar med grodor där skrattet inte hade något slut, och uselt prov i kemi gjordes och på lovet tvingades jag upp i en skidbacke igen, inte okej. och Rebecka slutade i klassen!


mars kom med lite simmande i skolan och en coldplay-biljett kom flygande från luleå genom z-grisens hand. Jag köpte någon av mina första rosetter. Konserter gjordes, både katastrofala och lite bättre. basse-dans är ett ord som jag fortfarande tycker är kul. kalla gator ramlades fram och lite hopp och ljus kom. nedräkningar gjordes ständigt och skolan gick faktiskt okej.

aprilhimlen började nästan med lov direkt. jag fick mina glasögon ♥, hb kom ner som present från helena och jag fyllde arton år. men om jag skulle vara vuxen för det, nej. jag ramlade med cykeln och räddades av min cyklande vän när jag krockade med "ajaj min hand!". MMMbop. nationella och sen blev jag sjuk igen.

även i maj var jag arton ju. dah. vänner fortsatte fylla år samtidigt som ångesten inför prov bubblade inom de flesta. såsom de bubblande överväldiga känslorna som gjorde att man inte kunde sluta fnittra på golvet vid våra skåp. stressen blev mycket vad jag kommer ihåg. men det var ljust ute och lättare att ta sig igenom. picknick i Lund, blåa tungor och blåa moln. tal hölls och en middag på lektionstid gjordes. det blev slutet för retoriken och slutet för min rosa mobil kom samma vecka.


men det var inte slutet på en ljus tid.
sommaren kom, den fina sommaren. efter att alla tagit studenten och vi själva haft avslutning handlade mycket om inboxar, kakor och en liten lycklig tid. den tiden som innefattade picknick i folkets park med fina vänner, jag och jenny hade en fight med latexsvärd, möten på stadsbiblioteket och lite fina känslor. och en midsommar som fnissades bort.

efter att resan till gryt hade gjorts var det nästan dags för olivias sommarfest. den sommarfest där jag träffade det närmsta jag kommer till flickvän. för första gången. eller Alex som hon också kan kallas. det är väldigt galet att jag inte ens har känt henne i ett halvår. när det känns som mycketmycket mer. det är lite fantastiskt. ja.

fler picknickar, så mycket skratt både på kullar och stränder och fikor gjordes. utekvällar på balkonger och vilsecyklande i malmö. underbar var sommaren. och hela tiden gjorde jag nedräkning till coldplay tills det slutligen var dags. efter en malmöfestival en vecka lång och skola hade startat. flög jag och miss piggy till Stockholm där två norrländare väntade. där köande gjordes även med Linnéa och kön allt blev trångare. men jag säger fortfarande att det är svårt att slå den helgen och Coldplay.
jag kommer inte släppa den konserten. jag vill mest se dem igen & igen och igen. och bara några dagar senare såg jag och Helena självaste Jude Law! ah. det finns en autograf i min kalender. den är helig.


Under hösten blev jag tyvärr tvungen att tänka på skolan också. lite saker att bli arg på och många fikor har gjorts. Gubbar på armar har ritats, lappar har skrivits. och bloggen har varit igång.
utgångar har gjorts.
nervositet har gåtts igenom. och i Linköping bodde jag en vecka under praktiken i Motala. lovet därefter blev dock bra. lulebon kom ner och veckan försvann lite för snabbt. glada gator ramlades fram och Håkan Hellström lyfte dimmiga dagar. Såsom coldplay (men det visste ni redan). 
ångesten stannade och lite av den positiva inställningen försvann.
men peppad blev jag! och någon med nya glasögon dök upp och ger mig kickar.
det vände tillbaka till en glad frida som hoppar upp och ner. när allt var över.


grattis, du är nu nära slutet. om du har läst hela. jag hade knappt orkat själv.
men ge mig ett bättre 2010!
men jag ska inte tacka för året bara i bloggen men tack!
och stanna med mig och var med på nya äventyr♥