findingfrida

Så var vi här igen. Imorgon är det nytt år och en del saker börjar om, medan andra fortsätter som de alltid har gjort. Jag har bestämt att 2013 blir ett fantastiskt år. En del saker kan man naturligtvis inte rå för, men så gott som det går såklart.

2012 har gått så snabbt. Tusen saker har hänt. Och jag har gjort så mycket som att byta utbildning och vara glad och ledsen och vara i Berlin hela tre gånger. Och även om jag gråtit över människor och över arbeten så tar jag med mig det vidare. Alla erfarenheter, missförstånd och sådant lär man sig av. Och tur är väl det. Nu måste jag börja en mening utan "Och". Okej. Vi ses 2013. 

 

Här är litelite från 2012. 

GOD JUL:

Jag orkar inte vara ensam med min jävla version av världen.

 

Byter ut mitt sociala liv mot talmönster, algebra och sjukdom.

Sömnen är en avslägsen vän som jag inte sett på ett tag och jag försöker hålla mig vaken genom för mycket kaffe och fin musik.

Går på föreläsningar där vi räknar ut hur många gummiband Barbie behöver för att hoppa bungy jump från femte våningen på orkanen. Och jag förstår ingenting när vi står fem våningar ner och tittar på när Barbie hoppar.

 

Och på något sätt så känns det som om det kommer lösa sig i alla fall. Barbie överlevde. Och det kommer jag också göra. Allting måste få ett lyckligt slut.

 

 

 

Jag har hört att man ska lita på sina känslor. Hatar (alternativt älskar) att känslorna alltid har rätt.

Fan.

Såhär låter det nu; 

Hej mina vänner. Så knäppt hur lite jag skriver egentligen. Livet är så knäppt livet, bara den här månaden. Har mycket mycket att läsa men ikväll så ramlade jag i trappan så jag tycker lite synd om mig. Måste sluta ramla i trappor. Ännu ett nyårslöfte. Woop.

Passar aldrig in.

It's such a shame for us to part.

 

Imorgon är det november. Kul. Och jag tentapluggar nu. Och äter god mat. Och ser på Glee. Och gråter till Glee. Och saknar. Och sparar på små hemliga ting.

Några ligger inslagna ovanpå min bokhylla och de återstående finns i mina tankar. Dessa himla tankar.

Måndagar får mig alltid in i ett komaliknande tillstånd när jag gör allt förutom det jag borde göra. Till exempel sova två timmar, dricka kaffe i en timme och så skriva ett meningslöst blogginlägg. fantastiskt.

 

Hahahahahahaha

ah.

nej.

haha.

Så många utkast som blir till ingenting

och så många publicerade inlägg som känns som ingenting. ingenting någon egentligen förstår.

Grupparbete woop woop.

Okej, idag är det nionde oktober. Det blåser så himla mycket och man tror att man ska försvinna. Jag vill inte hamna i en höstdepression. Jag fullkomligt vägrar.

 

 

åh heja tider när man har mycket att göra utan att ha ångest. När man har tid att dricka kaffe och dansa ändå och dricka vin. Heja tider när man har förfest med en person som man alltid känt typ men som man träffar alldeles för sällan och man skrattar åt allt allt och glömmer bort hälften. Heja nya kjolar, dr martens, gula löv och när det inte blåser. Heja ni som cyklar med mig genom natten, som kramas, som skrattar, som bara finns med mig. jag vill att vi alltid ska vara vänner och att ingen får tappas bort i blåsten.

 

HAR FÖR MYCKET TANKAR.

VILL GRÅTA.

VILL SKRATTA.

VILL SOVA.

PUSS.

Drömde att alla mina tänder ramlade ut innan idag. Allting lossnade och det fanns ingenting någon kunde göra åt det. Och så tänkte jag; jaja då får man väl börja med löständer vid 21. Så himla tråkigt det hade varit, turligt nog så vaknade jag därefter.

Allt blir så knäppt om man råkar somna mitt på dagen. Mest om man är nervös inför något och man tänker på allt som kan gå snett. Det som lätt glöms bort är att en del saker faktiskt kan gå rätt också.