findingfrida

ibland träffar man inte en vän på två veckor.
vilket inte är okej, när så mycket kan hända på fjorton få dagar. när livet kan ha känts surare än tidigare kan det ha hittat en ljuspunkt vid det här laget.
därför är det viktigt att inte ge upp när det är som mörkast. för det blir bättre. och det var ganska konstaterat av min kära vän igår.

i kylan gick jag vidare och gick en promenad med en annan fin vän.
min fina vän som för några dagar sedan fick mig att öppna ögonen igen. min fina vän som har funnits där med rätt ord hela tiden.

Och nu. nununu är jag så glad, himla glad hela tiden.
i alla fall så här långt. vad som händer härnäst vet jag inte, men jag tror nog att det blir bra. och i alla fall tills dess ska jag drömma vidare med ett leende på läpparna.
♥