pastagratäng
mamma ringde och frågade hur jag mådde. jag vet inte. jag vet inte något förutom att jag inte kan röra min vänsterarm och jag vill spy.
att hon inte är hemma oroade henne "ifall jag skulle svimma, nejdåå" jag nämnde inte att jag i stort sett gjorde det. innan jag ens tagit sprutan. jag är väl en tönt, jag är väl det.
man önskar att dagen inte skulle kommit då, man hinner tänka varför finns jag, kan jag inte bara få slippa existera. i det fallet hjälper inte glasögon, men hjälpande händer och en bänk gör.
men det har också varit en bra dag.
jag har hunnit fika med poppis och A, innan jag kom till Adam. sen som vanligt. så glad har jag varit. på ensemblen ville jag slå alla utom Sara. men jag slog bara en pga en vissa sagda ord. som ingen bryr sig om.
nu ska jag äta mitt nyköpta godis.
mumms.
och jag lagar dessutom mat.
jag kan göra flera saker på en gång, så cool är jag.
puss
