findingfrida

jag har kommit på att jag faktiskt hatar november. det var likadant förra året, jag kommer ihåg minst från november. förtränkt. detta mörker.

För saker man vill ha fixade, blir inte fixade.
saker som man vill ska gå bra, går dåligt.
personer man vill träffa, kan man inte träffa.
och det är som man är under press hela tiden.
och vänner som är underbara och fina, känns det inte som man förtjänar.
och i slutändan hamnar man i den situation där man..sätter sig och säger: jag orkar inte mer.

jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Många av er har haft en dålig vecka. och då kan det som hjälper vara att hitta något som hållpunkt. något att se framemot. något att leva för, att det faktiskt blir bättre. Jag borde intala mig själv detta. ja. men hur jag mår och varför jag mår så, kan jag inte direkt formulera mig om.

formuleringar är svåra ibland, kan vara jobbiga att leva med. Idag har jag ringt några samtal och fått några.
jag har rett ut lite saker, med mina få få ord som jag sagt.  
jag tog bussen in till stan utan plan, för att komma bort. men jag visste att jag inte skulle vara ensam för länge. och det blev jag inte. för att prata lite mer med någon som jag behöver. med någon fin som också vill att månaden ska ta slut.

och för att muntras upp måste man komma ihåg att andas. glömma allt en stund. och ta nya tag. och kanske ha moments med två mobiler.

här är vad som menas med trasiga servetter. har man mycket att prata om så har man ;)


jag vet att min blogg är deprimerande.
det gör jag.
men jag hoppas ni är glada ändå^^
och är ni inte det så kan ni alltid titta på en bild med jude law och säga hey juuude. ja.

sov gott eller dansa loss eller whatever you doo.