Ingenting men allting hör ihop.
en svart plastram.
Man kan sitta och säga en mening till en inramad bild på byrån och hoppas att personen på bilden hör.
"fy tusan vad jag saknar dig idag"
fem minuter till april, godnatt.
nu ska jag bara vara hemlighetsfull och bli smartare imorgon så ska det inte vara några problem. Och i så fall kan jag dela med mig av det senare.
by Fotografen Hannah.
...es gibt immer ein aber
Ich hasse Abschiden (sie wissen das) und in fünf Minuten habe ich "Viel Glück" mit einer Umarmung zu drei Personen gesagt. Jetzt ist auch der letztes Mal dass ich am Computer in Deutschland sitze. Das ist doch egal.
Aber ich habe so viel Spass. Irgendwas ist genau passiert und ich habe ein bisschen geweint, weil es so lustig war. haha.
Ich hoffe dass alles gut ist! Ich sehe euch bald. Ich habe so viel so erzählen. Tschüsie.
Und auf Schwedisch:
Jag tycker att allt är roligt idag, särskilt när jag har min norska bredvid mig. Och det har jag nu!
Jag hatar avsked (det vet ni) och inom loppet av fem minuter har jag sagt "lycka till" och kramat tre personer. Det här är ocksa den sista gangen som jag sitter vid en dator i tyskland. Det spelar dock ingen roll.
Men jag har sa kul. Nagot hände precis och jag grät lite för att det var sa roligt. haha.
Jag hoppas att allt är bra! Vi ses snart. Jag har sa mycket att berätta. Hejda.
insikt
Från att vilja vara någon annan
till att vilja vara sig själv
watch my back so I make sure, you're right behind me as before.
bara veta att någon lyssnar.
det är sånt som är fint. Och jag vet var jag har dem personerna som gör det.
synd att det är vardag. vänder mig till dagboken ikväll. puss.
ett stort steg framåt.
Ni vet den där störande känslan när man inte kan sova? När man befinner sig i ett tillstånd när man tänker alldeles för mycket, när man gråter av förvirring och inte vet ut eller in, även om det handlar om något positivt.
Det hände mig i natt, klockan blev ett, sedan två och kanske blev den ännu mer än så. Förmodligen.
Oroade mig för att en person skulle vara emot det jag tänkte på och hur jag skulle förklara mig ur det. Tankarna vred sig som ett virrvarr och det kändes som om det knöts nya knutar hela tiden. Nya knutar för att sabotera ett litet underbart hopp som jag hoppas till tusen att det ska bli av.
Personen blev inte arg på mig, utan kallade mig fantastisk för att jag tänkte som jag gjorde. Detta efter 27 timmars tänkande. (jag ska sluta oroa mig så mycket, herregud)
så jag är glad nu och lever på hoppet.
håller tummarna.
[berättar sen, om mina tummar hjälper mig igenom detta]
oktober
Om hela hösten kunde vara så fin som oktober skulle jag inte ha något emot den kommande kylan.
ta min hand och kom så går vi vidare
tänk om man kunde låta bli att tänka på sommardagar (eller hur grönt det var i Berlin) när man borde fokusera sig på fysik.
look at the stars, look how they shine for you
heeej bloggen.
jag är klar med mitt projektarbete!! WOHO.
annars tänker jag för mycket, säger för lite för att jag faktiskt inte riktigt vet vad som försigår i mitt huvud. så igår halvsov jag i min säng där också en väldigt fin person gjorde samma sak. när jag blev själv igen så skrev jag ner allting eller en del. aja, jag ska säga det till någon speciell någon dag.
men nu ska jag springa ut i det gråa vädret och träffa Sarah. det ar jag faktiskt inte gjort på riktigt på två år, så det är på tiden. fy frida fy.
så nu har jag skällt klart på mig själv, nu kan ni skälla istället eller vara glada.
jag fattar inte vad jag skriver längre.
puss
kram
idag höll jag på att bryta ihop av en, men bet ihop och gick vidare. en kram var också det jag cyklade och gav någon annan, någon annan som behövde det. en kram hjälper väldigt mycket. just. idag.
men jag biter ihop och väntar på något gott? när det nu blir. en kram blir bättre, så länge.
and then she realised that desperate housewives was sponsored by loka?
jag har sett på desperate housewives i fem år, sen det började.
även om det tappar sig charm mer och mer så fortsätter jag titta. idag när det började igen så saknade jag det som var det allra bästa. Loka kan ju inte sluta sponsra det?! hallå, nä. nu är det utbytt mot någon cider. vad händer med världen. eller med desperate. jag begränsar det till desperate. ja jo det gör jag.
och det känns som tusen år sedan dina ögon såg på mig som dem gjorde en gång
ibland undrar jag varför man inte kan återuppleva vissa saker en gång till, mer än som ett minne inne i huvudet. Något som alltid lever kvar, men som får dig att le eller gråta när du ger det en tanke. det kan också vara en känsla som blir bortglömd när den inte används men som finns där. som ett dolt minne.
och på det viset kommer vissa minnen kommer aldrig att dö.
det är inte så mycket att göra åt.
även om jag gärna hade sluppit att tänka ibland.
it's hard to say that I'd rather stay awake when I'm asleep
jag tror faktiskt jag saknar att röra på mig, nu när jag har blivit en säck potatis. så behöver potatis också röra på sig. även om en säck potatis kanske inte rör på sig om ingen annan knuffar på.
så får man ta sitt förnuft till fånga.
och egentligen är jag ingen potatis. för potatisar bloggar inte. och har ingen mun så att man kan skratta, och då kan jag inte göra det jag egentligen är bäst på.
man får inse att livet har sin gång, ibland är man uppe på toppen och ibland inte. men det viktiga är att man fortsätter och inte ger upp. Och när något tappas bort ska man inte gräva ner sig.
nu ska jag hämta kaffe, plocka ihop mina noter och sedan våga mig till mazetti. där jag får prataprataprata med helena och jag behöver nog det.
over and out.
it doesn't matter what i tell you, cause you stopped listen years ago
det här lovet slår nya rekord i trevlighet. jag skrattar och ler mest hela tiden. funderar och tänker. tänker på nuet om lite över framtiden. över var jag kommer hamna om några månader. men på något sätt känns det tryggt, för jag står på stabil mark nu. jag är mer motiverad till det så kallade livet.
det så kallade livet som innebär så mycket. som inte bara handlar om att ta utan att ge också. det så kallade livet som faktiskt inte är någon plåga helahela tiden, visserligen ibland. men man borde inte få ha 365 dåliga dagar om året. då är det helt galet. det blir vad man gör det till. och dåliga dagar får alla lov att ha. men det är trevligare att ha bra dagar.
nu, varje gång jag börjar tycka något är det minsta hemskt trycker jag undan alla överflödiga känslor som jag har egentligen och säger åt mig att så ska det inte vara, skärp dig nu. var glad för det här istället.
och gråter gör jag bara när jag skrattar. dessutom bara ibland.
som när jag sitter och är allmänt seg med Rebecka. när vi har en paus från att köpa saker och sitter med lite för nyttiga saker och en mobil som får ett sms innehållande ett ord på fyra bokstäver. jag skrattar än. så att magen gör ont. underbart!
jag ska försöka sova nu. och jag hoppas ni gör detsamma.
men innan dess ska jag beundra mitt påstartade konstverk.
have yourself a merry little christmas
mysterium över ord. över ord som kan vara svåra att skriva, och ännu svårare att säga. men det är ju fortfarande bara ord med någon betydelse. om den betydelsen då betyder något.
om jag hade vågat, om jag hade varit mer framåt. vart hade jag varit idag, denna dag. eller om jag bara vågat den gången. åh.
men jag är glad ändå. så himlahimla glad så att jag hoppar runt hela tiden, fortfarande. den där extra kicken som jag vet var den finns, behövs då och då. ja. den kicken är allt bra.
något annat som är bra, som jag tänker på ikväll är mitt absoluta favoritband. som jag inte heller nämner vid namn. fyra månader har gått. fyra månader som känns som en evighet, men på ett sätt så nära. jag ler och minns. minns känslan av att stå där och vara lycklig och viljan av att vilja göra det igen är enorm. åh. för vem hade inte velat det.
något annat man kan vilja är att fira jul. för julen är en tid då man samlas med de allra närmsta och bara umgås. andas, kopplar av. kanske har man en fin julgran med lysande ljus i och kanske har man då fått den rätta julstämningen.
med släckta julljusstakar i fönstren och ingen julgran vi har. åker jag imorgon till min andra hemstad. jakten på julstämning är stor, även om vi har snön härnere så är jag inte ett dugg van vid tanken att det om ett dygn är julafton.
men nu är det ju så.
så ni får ha det underbart. hitta den underbara julkänslan.
för nu ska jag och bloggen försöka fira jul.
puss!
wake me up when november ends?
För saker man vill ha fixade, blir inte fixade.
saker som man vill ska gå bra, går dåligt.
personer man vill träffa, kan man inte träffa.
och det är som man är under press hela tiden.
och vänner som är underbara och fina, känns det inte som man förtjänar.
och i slutändan hamnar man i den situation där man..sätter sig och säger: jag orkar inte mer.
jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Många av er har haft en dålig vecka. och då kan det som hjälper vara att hitta något som hållpunkt. något att se framemot. något att leva för, att det faktiskt blir bättre. Jag borde intala mig själv detta. ja. men hur jag mår och varför jag mår så, kan jag inte direkt formulera mig om.
formuleringar är svåra ibland, kan vara jobbiga att leva med. Idag har jag ringt några samtal och fått några.
jag har rett ut lite saker, med mina få få ord som jag sagt.
jag tog bussen in till stan utan plan, för att komma bort. men jag visste att jag inte skulle vara ensam för länge. och det blev jag inte. för att prata lite mer med någon som jag behöver. med någon fin som också vill att månaden ska ta slut.
och för att muntras upp måste man komma ihåg att andas. glömma allt en stund. och ta nya tag. och kanske ha moments med två mobiler.
här är vad som menas med trasiga servetter. har man mycket att prata om så har man ;)
jag vet att min blogg är deprimerande.
det gör jag.
men jag hoppas ni är glada ändå^^
och är ni inte det så kan ni alltid titta på en bild med jude law och säga hey juuude. ja.
sov gott eller dansa loss eller whatever you doo.
for some reason I can't explain
mest för att jag aldrig kommer kunna förklara allt. för att någon ska förstå. inte ens jag själv förstår allt.
jag kan inte förklara hur jag mår. om det är en dålig dag.
om det är en bra dag, så kan man lägga allt åt sidan.
jag har så himla lätt för att bli sur, mest för att allting inte blir som jag vill. och för att jag pratar med någon när jag väl behöver det, så det ligger lager på lager. för att jag inte har all tid i världen till att träffa alla jag vill utan att känna att jag behöver åka därifrån. den ständiga stressen. för att ångesten aldrig slutar.
jag har ingen anledning till att klaga för dagen. men det kommer till punkter då jag bara gråter hela tiden. men bara när jag är själv. jag bröt ihop när jag inte var själv i augusti, inte sedan dess. och det är inte något att locka fram. haha, jippi. jag håller mig uppe med många saker och fina vänner, även om jag inte är någon sol längre.
jag säger saker utan att veta varför. vissa onödiga kommentarer som ändå inte leder någonvart. osäkerhet. som dessutom växer i tankarna. fyfan. och att jag alltid tror att någon är sur på mig.
jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte ens längre varför jag skriver det här. Ofta är jag på sämre humör när jag är här hemma. det är ju så.
men.
jag är rädd för ensamheten. kanske var det därför jag skrev mitt tal om det.
jag är rädd för att bli en osynlig glädjedödare som blir ensam kvar. ja.
men naaaj.
jag förstår mig inte på mig själv längre.
även om det var en bra dag idag, för det var det.
poff.
du vet sådana som börjar med att väckarklockan ringer om och om igen tills man inser att den är för mycket. hoppar högt och tar på sig vad som helst med strumpbyxor. När man inser att näsan är alltför täppt och det är svårt att andas, men man måste ta sig igenom dagen.
det är så kallt. min huvudvärk släpper inte.
men det är snart helg, då känns det bättre.
men kommer det göra det? det blir bättre.
I våras skrev jag ett tal om positiv inställning så jag citerar mig själv. "...Man försöker se saker ur ett ljusare perspektiv och göra lite mindre roliga situationer till bättre stunder." så kan man ju tänka när man pluggar en mörk novemberkväll. men det blir bättre. jag intalar mig det.
något som jag också ogillar är att så många mår dåligt och är ledsna nu förtiden. uppmuntran och kärlek kan behövas. för dessa ska veta om hur fina dem är. uppmuntran som kan göra större skillnad än man tror.
När man hör det man behöver höra i rätt situation blir allt så mycket bättre. Som mina godnattsms som jag får då och då. gör stor skillnad.
mm. puss.
det blir bättre snart. håll ut.
39 dagar.
you don't know how lovely you are♥
I got you babe.
Jag har faktiskt insett charmen med att åka buss. Ytterst lite dock, men ändå. det är ändå ett stort framsteg. Att transporteras från en plats till en annan medan regnet piskar på fönsterrutorna är så mycket bättre än att själv vara ute i det, kämpande hårt med cykeln. Så som jag gör varje varje dag till skolan nu.
Om man istället åker buss, med musik i öronen. tänker. tänker på de tankar som gör en glad. på de personer som håller en uppe. minns. minns de stunderna då man mådde som bäst. den stunden och det tillfället. vilka tillfällen som förändrat ens liv och gjort det bättre. om man kunde filma med sina egna ögon. spara det som inte finns på bild. lyssna på de röster som pratade då. som ett minne som man kan återuppleva om och om igen.
som en plats man kan komma till när man än vill. så som neverland.
en plats där alla glada tankar är samlade. där alla olika typer av underbara skratt är samlade.
mm. Lite mer mm i livet.
jag tror att vi alla har en plats i huvudet, där allting är underbart. Det gäller bara att hitta det.
Det kan ju vara så. Du kan göra det lite mer mm, lite mer mm i livet. Som mitt uttryck som jag sa första gången i januari 2008. "livet blir lättare med ett leende". Det stämmer. För in det i ditt huvud, i din sfär. det kan hjälpa, om du vill.
Jag lever redan i min egna "sfär". En konstig frida-värld. och de som inte känner mig har ofta intrycket "konstig". Jag skrattar högt, har torr humor och är inte särskilt framåt med nya människor. pratar de ett annat språk är jag dessutom som efterbliven. jo.
jag är blyg, blir lätt nervös och kan tro att alla vill att jag helst ska hålla mig borta. för att inte dra ner stämningen. haha, jag skriver verkligen nu.
jag har haft mycket upp och ner på senaste tiden. visst har det funnits ljuspunkter, men jag har haft svårt att kommunicera. känner mig faktiskt lite otrevlig då och då. (-> dåligt samvete, haha) men kanske är det också för att det är först nu som jag mår bra mentalt på över en månad.
jag hoppas på det.
i mitt neverland hoppas jag på det. där skulle jag inte heller sakna någon som jag har gjort idag, som jag gör nu. för det gör alldeles för ont.
jag är så glad att jag har er.
Det jag vill, är att ni ska vara glada.
ikväll är jag det.
