det blir inte alltid som man tänkt sig.
lyckas man med allting i livet kan man vara glad. man borde vara glad. tycker jag. går det tvärtom att man inte lyckas lika bra, vad gör man då?
man kan skratta bort det, eller så gråter man lite.
just av vissa händelser vill jag inte gråta. Jag gör väl rätt när jag säger att jag nog hade konsert idag som man helst inte ska prata om. Lite falska toner eller några spelfelade toner, någon hade fel flöjt och någon hade lust att spela när någon annan hade solo. någon pappa sa att vi var ofokuserade.
Jag skrattar åt det. så mycket. Jag är nog inte ensam om att göra det, jag och resten av ensemblen har grävt ner oss under en sten tillsammans. och jag skrattar tyst för mig själv här.
hade jag gjort det här framförandet själv så hade jag nog gråtit alltför mycket.
tur att det inte är så.
Frida, nu börjar jag att skratta! Det är skönt att kunna kamouflera sig i gruppen ibland. I get by with a little help from my friends! :)
hahaha jag skrattar oxå! SORRY att jag snodde ditt solo xD
