findingfrida

Jag har faktiskt insett charmen med att åka buss. Ytterst lite dock, men ändå. det är ändå ett stort framsteg. Att transporteras från en plats till en annan medan regnet piskar på fönsterrutorna är så mycket bättre än att själv vara ute i det, kämpande hårt med cykeln. Så som jag gör varje varje dag till skolan nu.

Om man istället åker buss, med musik i öronen. tänker. tänker på de tankar som gör en glad. på de personer som håller en uppe. minns. minns de stunderna då man mådde som bäst. den stunden och det tillfället. vilka tillfällen som förändrat ens liv och gjort det bättre. om man kunde filma med sina egna ögon. spara det som inte finns på bild. lyssna på de röster som pratade då. som ett minne som man kan återuppleva om och om igen.
som en plats man kan komma till när man än vill. så som neverland.
en plats där alla glada tankar är samlade. där alla olika typer av underbara skratt är samlade.
mm. Lite mer mm i livet.
jag tror att vi alla har en plats i huvudet, där allting är underbart. Det gäller bara att hitta det.
Det kan ju vara så. Du kan göra det lite mer mm, lite mer mm i livet. Som mitt uttryck som jag sa första gången i januari 2008. "livet blir lättare med ett leende". Det stämmer. För in det i ditt huvud, i din sfär. det kan hjälpa, om du vill.

Jag lever redan i min egna "sfär". En konstig frida-värld. och de som inte känner mig har ofta intrycket "konstig". Jag skrattar högt, har torr humor och är inte särskilt framåt med nya människor. pratar de ett annat språk är jag dessutom som efterbliven. jo.
jag är blyg, blir lätt nervös och kan tro att alla vill att jag helst ska hålla mig borta. för att inte dra ner stämningen. haha, jag skriver verkligen nu. 
jag har haft mycket upp och ner på senaste tiden. visst har det funnits ljuspunkter, men jag har haft svårt att kommunicera. känner mig faktiskt lite otrevlig då och då. (-> dåligt samvete, haha) men kanske är det också för att det är först nu som jag mår bra mentalt på över en månad.
jag hoppas på det.

i mitt neverland hoppas jag på det. där skulle jag inte heller sakna någon som jag har gjort idag, som jag gör nu. för det gör alldeles för ont.

jag är så glad att jag har er.
Det jag vill, är att ni ska vara glada.
ikväll är jag det.