findingfrida

jag utvecklar ovanor och vanor till min vardag. 
Det vill säga de dagar som jag på något sätt nu förtiden trollar bort. Som något som rinner genom mina händer, hur jag än gör. För varje dag som går får jag på ett sätt ett magknip för att jag inte vill växa upp, jag vill helst ligga och dö i min säng tills alla möjligheter kommer till mig istället, eller tills jag vet vad jag vill.
Istället för att ligga i sängen och gnälla är jag uppe och gör det. och lär mig att utveckla mina usla ovanor. 

Jag har börjat skrika åt allting, inte helt okej.
Jag är för dålig på att höra av mig till mina vänner, ännu mindre okej.
min självkänsla håller på att tyna bort. jag är för beroende av min mobil, därför har jag börjat lägga den ifrån mig timvis. jag drömmer för mycket och gör för lite i verkliga livet. jag når inte upp till det jag vill, den jag vill vara. fast jag är mycket gladare nu än på ett tag. jag ska bara vara mer närvarande och sluta vara en mes.
och så vill jag dansa som chris martin. springa omkring och vara underbar, helt enkelt. ih.

tack för att ni är så fina som ni är mina vänner.