Men nu i dig ser jag vägen bort och ut
att gå upp tidigt har aldrig varit min grej. funderade på att tejpa upp ögonen för att faktiskt orka gå till bussen halv nio. men faktum är att den kraftansträngningen klarade jag i alla fall. wopido.
man sparar faktiskt tid när man går upp tidigt och dagen kändes jäättelång. omotiverad. trött och det fel som jag får på hjärnan ibland inträffade dvs jag gick i baklås. det händer med jämna mellanrum och alla ska helst hålla sig borta. men nu har det gått över, i alla fall för stunden.
tumme upp.
tumme upp för er också! puss och sov gott.
Kommentarer
Trackback
