och det känns som tusen år sedan dina ögon såg på mig som dem gjorde en gång
ibland undrar jag varför man inte kan återuppleva vissa saker en gång till, mer än som ett minne inne i huvudet. Något som alltid lever kvar, men som får dig att le eller gråta när du ger det en tanke. det kan också vara en känsla som blir bortglömd när den inte används men som finns där. som ett dolt minne.
och på det viset kommer vissa minnen kommer aldrig att dö.
det är inte så mycket att göra åt.
även om jag gärna hade sluppit att tänka ibland.
Kommentarer
Trackback
