findingfrida

jag har snö i skorna. rättare sagt, jag hade snö i skorna. sådär så att det fastnade på strumpbyxorna. som ett iskallt minne som håller sig kvar i en halvtimme som påminner dig om att det fortfarande är vinter. Även när du drar för persiennerna och ignorerar faktumet.

man förlorar tid på morgonen för att byta ut cykeln mot bussen. trampa i slask och snöhögar. medan man funderar på om det verkligen är meningen att det ska vara så här? Jag förstår inte hur man kan föredra vintern framför sommaren. nae. inte ens för all tid man kan fundera på bussen. på hur någon kan sitta och läsa en roman på bussen med alla människor runt omkring, det är sådant jag inte förstår.

jag tänker för mycket, på hur saker borde vara istället för att leva som det kommer. det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

men ett framsteg, jag och helena är inte så dåliga. som vi trodde.