findingfrida

det här lovet slår nya rekord i trevlighet. jag skrattar och ler mest hela tiden. funderar och tänker. tänker på nuet om lite över framtiden. över var jag kommer hamna om några månader. men på något sätt känns det tryggt, för jag står på stabil mark nu. jag är mer motiverad till det så kallade livet. 
det så kallade livet som innebär så mycket. som inte bara handlar om att ta utan att ge också. det så kallade livet som faktiskt inte är någon plåga helahela tiden, visserligen ibland. men man borde inte få ha 365 dåliga dagar om året. då är det helt galet. det blir vad man gör det till. och dåliga dagar får alla lov att ha. men det är trevligare att ha bra dagar.

nu, varje gång jag börjar tycka något är det minsta hemskt trycker jag undan alla överflödiga känslor som jag har egentligen och säger åt mig att så ska det inte vara, skärp dig nu. var glad för det här istället.
och gråter gör jag bara när jag skrattar. dessutom bara ibland.
som när jag sitter och är allmänt seg med Rebecka. när vi har en paus från att köpa saker och sitter med lite för nyttiga saker och en mobil som får ett sms innehållande ett ord på fyra bokstäver. jag skrattar än. så att magen gör ont. underbart!

jag ska försöka sova nu. och jag hoppas ni gör detsamma.
men innan dess ska jag beundra mitt påstartade konstverk.