findingfrida

jag tror faktiskt jag saknar att röra på mig, nu när jag har blivit en säck potatis. så behöver potatis också röra på sig. även om en säck potatis kanske inte rör på sig om ingen annan knuffar på.
så får man ta sitt förnuft till fånga.
och egentligen är jag ingen potatis. för potatisar bloggar inte. och har ingen mun så att man kan skratta, och då kan jag inte göra det jag egentligen är bäst på.

man får inse att livet har sin gång, ibland är man uppe på toppen och ibland inte. men det viktiga är att man fortsätter och inte ger upp. Och när något tappas bort ska man inte gräva ner sig.
nu ska jag hämta kaffe, plocka ihop mina noter och sedan våga mig till mazetti. där jag får prataprataprata med helena och jag behöver nog det.

over and out.