sing me to sleep,
jag möter förvåningar varje dag. inte lika mycket som jag möter tröttheten, men ändå ganska ofta.
idag förvånar jag mig först med att vara glad och lite pepp på att räkna matte e. mest för att jag sagt till Veronika att hon får vara beredd på att hjälpa mig varje gång jag känner att jag behöver, om jag ska stanna. hehe. och det ska jag. Thomas sa än en gång till mig att "du måste bli bättre på att fråga! ingen fråga är dum." men jag har problem med det, det har jag alltid haft.
sak nummer 2 jag förvånar mig över är att jag hittade mitt lilla kort med synfel idag. och jämförde det med mammas, och tamigtusan att jag i nio månader har trott och sagt att jag hade några plussiffror som jag inte hade. och nu har jag helt plötsligt sämre syn än vad jag har sagt så länge och förstår ingenting själv. haha herregud. även om det inte alls var stor skillnad, men små händelser kan sätta min hjärna i fart.
jag tror nästan att det snart är dags för mig att sova, för nä.
jag vill inte tänka mer. jag orkar inte bli mer förvirrad.
