findingfrida

Dagarna går ihop i huvudet, hjärnan är avstängd men öppen för allt som kan tänkas vara roligt. När jag har förklarat det här för er ska jag försöka skriva det här inlägget. håll tummarna.

Den här helgen har jag känt mig vilse på en gata som i mitt liv är alltför bekant. Dansat de allra bästa och mest speciella dansstegen på ett ciderklibbigt golv med kåta gubbar och en och annan lovande blb (egen förkortning) samtidigt som man kan skrika med i en håkanlåt och hoppa hur mycket man vill tillsammans med fina glada vänner. Oftast blir det en awesome kväll, kanske mer för vissa än för andra. 
Men en fredagskväll kan man inse att livet är underbart, vad man än gör.

Men även om man kan tänka så har jag gjort ledsna miner samtidigt som jag gjort nånting bra och känt dåligt samvete in djupt i den labila person jag är. Glada miner har trollats fram när släktingar som både varit krävande och helt underbara kom förbi både lördag och söndag. Osäkerhet som kommer krypande i den situation när någon frågar om framtidsplaner, när någon säger att jag är fin och att jag är duktig på att sminka mig (av alla saker i världen, nä).
Mycket får man reda på, och det man inte vet får man helt enkelt ta reda på i framtiden. kanske klarnar alla tankar till under en midsommarnattsdröm och allting får klarhet, vem vet.

Den som lever får se.
ciao!