findingfrida

det är tur för er som läser att jag inte skriver varje dag. för i slutändan hade alla inlägg sett likadana ut och det, med negativ effekt.
kanske är det så mars månad är, kanske är det meningen att det ska vara så just nu. man försöker se positivt på saker, även när det inte går. man försöker ta sig igenom stress och press och kommer en bit på vägen, men aldrig ända fram. Kommer man någonstans kanske man ska se det som ett framsteg.
Idag har jag gjort många framsteg på olika plan. projektredovisningen är klar och väldigt fin (som en fisk) biologin är påbörjad och en annan redovisning känns någorlunda bättre. stressen har lagt sig och ilskan på hela världen är lugnare. kanske på grund av att jag pratade hela hemvägen i telefon med någon som alltid har något roligt att berätta. Plus att tanken på att morgondagen nog kommer bli fin, är glädjande bara det.

jag hoppas ni ser ljuset i livet som en fisk i vattnet. det har jag lyckats med lite, idag i alla fall. nu ska jag hacka choklad så att något är förberett till imorgon förmiddag då det ska bakelibakas! och det med fint sällskap.

over and out!