en stjärnformad stämpel
tiden flyger. tiden stannar.
jag är borta i tanken, vart jag än går. känslor finns kvar. känslor försvinner.
det känns som jag inte kan öppna upp mig för mycket här. jag håller mer och mer för mig själv och blir tystare och tystare. men som sagt, jag har fått svårt för detta. stressen ligger på. saknaden finns kvar. jag ställer upp för er, det har jag alltid gjort och det är nog det som jag är bäst på. när ni behöver mig. men jag tar inte många initiativ själv nu.
på min hand finns en stjärna, som ett minne av gårkvällen som tillbringades med en snurrande vän och tingsek. en kram hit och dit och förvånande frågor som tyvärr får mig att tänka. men. en finfin kväll och det sades en hel del. det behövdes nog. men kom igen låtar på ensam cykeltur hem får mig alltid upp igen. no matter what.
idag har tiden lagts på stressade blickar på matteboken, fotosyntes, banka i bordet och sjunga skrattretande text. Vaaa? ja men det är ju så det var.
och en himla massa tårta och chipskyckling.
