findingfrida

Det kändes som det växte dammkorn på mig, ett efter ett. Att vara inomhus och dras med en långtråkig sjukdom som inte är annat än hemskt, gör att man känner sig rätt-så-väldigt isolerad. Om man nu bortser från att jag sprungit runt i Lund, men inte gjort nånting annars. Det släppte lite idag.
Idag har jag fått min nya kamera, men framför allt har jag fått träffa två av mina finafina vänner vid två olika tillfällen. Nu orkar jag nog gå upp imorgon med, och vid det tillfället vara ytterligare lite friskare. Man kan ju hoppas.

Nu ser vi framåt!