findingfrida

Ni vet den där störande känslan när man inte kan sova? När man befinner sig i ett tillstånd när man tänker alldeles för mycket, när man gråter av förvirring och inte vet ut eller in, även om det handlar om något positivt. 
Det hände mig i natt, klockan blev ett, sedan två och kanske blev den ännu mer än så. Förmodligen. 

Oroade mig för att en person skulle vara emot det jag tänkte på och hur jag skulle förklara mig ur det. Tankarna vred sig som ett virrvarr och det kändes som om det knöts nya knutar hela tiden. Nya knutar för att sabotera ett litet underbart hopp som jag hoppas till tusen att det ska bli av.

Personen blev inte arg på mig, utan kallade mig fantastisk för att jag tänkte som jag gjorde. Detta efter 27 timmars tänkande. (jag ska sluta oroa mig så mycket, herregud)
så jag är glad nu och lever på hoppet.

håller tummarna.
[berättar sen, om mina tummar hjälper mig igenom detta]