findingfrida

Åh. Det är svårt att sätta ord på vad jag känner nu. Och vad en konsert med mitt absoluta favoritband betyder för mig. Kan ju säga som så att jag grät mig igenom hela introt och igenom fix you och lite därimellan. Kära band, som ni räddat mig genom ångest, vinter, trasigt hjärta och genom lycka under dessa år.Tack.

 

Vartenda en i publiken fick ett armband som började blinka när de spelade en del av låtarna. Jag ska lägga upp en film senare så att ni får se. Men bara en sådan sak. Detta var nog det finaste jag sett. Och fyra dagar senare har jag samma varma hjärta som när jag gick därifrån, är så himla glad i nuläget. Om något är lite på tok är det all sömn som gått förlorad den senaste veckan. Men vad gör det om tusen år när vi inte längre finns. Just det, ingenting.