och jag är ju glad men det känns ändå.
Okej, jag är nog lite trasig. Det går inte att gå igenom något obemärkt. Jag märker det på mitt beteende, så som jag tittar ner i marken, undviker att se någon i ögonen och säger saker med lite överdrift. Då tänker jag; men sluta; bara var tyst. De ser det på dig.
Och jag vet att det går över snart och kommer kännas mycket bättre. Snart, väldigt snart kommer räddningen. Jag börjar med att titta på Lady och Lufsen ikväll. Det blir jättefint.
Kram.
Kommentarer
Trackback
