såhär fina var dem då.

Det här är ju både sorgligt och fint. Mina bästa dansskor har förlorat sin ena klack.  Den föll någonstans på väg hem för att jag kanske var för glad och studsade lite för mycket. Och när jag gick tillbaka för att leta efter den fanns den ingenstans så jag hoppas att jag lämnade den på ett fint ställe.
Jag har haft dem i ett år ungefär och dem har varit med på all dans, alla räddningar från verkligheten, alla dumheter som inte är dumheter och allt som är fint helt enkelt. De förtjänar möjligtvis vilan. Även om det hade varit fint att dansa med dem på ett ytterligare äventyr. Är det värt det? Det är ju ganska charmigt med trasiga skor. Särskilt om de fortfarande går att dansa med.

Kommentarer

Ge mig ett glatt ord här:

Ditt fina namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Om du har en blogg:

Dina söta åsikter och ord:

Trackback
RSS 2.0