findingfrida

hej på er.
idag kan nog alla förstå vad jag skriver.

Det är såhär att jag inte kan veta hur ni tänker eller vad ni tycker (mer än vad jag tror i mitt huvud). Min åsikt är att livet är bättre när man inte har en massa måsten och gigantisk prestationsångest.
För några dagar sedan skrattade jag på riktigt, lite högre än på senaste tiden. När jag märkte det så var det enbart sorgligt att komma hem igen. Det är som att ha andningsuppehåll och brista ut i gråtattacker om vartannat. Och allt känns ovärt. Det får inte vara såhär.

Men eftersom det är 29e februari idag så är det mars imorgon. Förra 29e februari känns faktiskt länge sedan. Då  var jag en fnittrig 16åring med poplugg som var så himla kär i en pojke som jag blev tillsammans med just den 29e februari. Så sjukt.

Puss.