kanske verkar borta i tanken.
Jag går mot rött ljus och glömmer precis allting. Jag glömmer att gå av bussen på rätt hållplats, (kanske för att jag hoppades att någon annan skulle trycka) jag glömmer vad jag gör, när det regnar och hur mycket jag sover. Egentligen spelar det ju ingen roll.
När dagarna är såhär blir de allihopa till ett enda stort moln. Det slutar ju aldrig att regna, så snart det är sol så börjar det snart igen. Det blir ingen riktig sommar här när det är på det här viset, sålänge man inte har sommar i hjärtat.
Och det har ju jag. Åtminstone litegrann.
Kommentarer
Trackback