findingfrida

När klockan slog halv åtta på lördagskvällen tog jag på mig högklackat för (i stort sätt) första gången i mitt liv och cyklade in till stan. Jag och Helena gjorde ett ganska impulsivt beslut bara några få timmar tidigare om att gå på Amanda Jenssen på Kb. Inget beslut man ångrar. Ohaohaohaoha, hohohohohoho, underhållande och mycket bra. Precis som brukar vara på konserter var det värt väntan även om det allt kunde varit några låtar till.


När vi lyckats komma ut i luften efter lite små problem i garderoben kunde vi sedan trippa vidare för att umgås med fina glada och lite rappande människor tills fötterna och tröttheten sa sitt. 

Jag visste inte hur kvällen i fredags skulle sluta, men det förflöt ganska lugnt, men ändå fint. Kvällen spenderades halvt sovande, pratandes och fnittrandes med Rebecka och Sune. Ingen av oss hade någon energi över till att göra något annat, istället åkte jag hem efter att ha hjälpt till att bädda frökens säng och sov själv i hela elva timmar. nice.

förväntansfulla ögon, nostalgi, fina flugor och en godnattsaga i en trappuppgång.
 

när jag kom hem så väntade också ett paket på mig. här är konversationen mellan mig och mamma. en på ovanvåningen och en i hallen.

-Friiiiiiiiddaaaaaa, såg du ditt paket i hallen?
-jaaaaaaaaa
-jaaassååå? vad var det då?
-ONCE!
-va, vad sa du MÅNS?
-neeej. ONCE!
-aah.

passande.

trötthet påverkar oss alla på olika vis. det kan vara bra, eller mindre bra. det kan också vara underbart. så så att du skrattar tills du får ont i magen och ler för att du vet att du inte är ensam om det. eller ler för att hela situationen är så otroligt fjantig egentligen, men blir så underbar.
det är då man också borde inse att man borde gå och lägga sig. du är för trött för att vara uppe, sov istället. men det tar emot.
men mycket håller dig uppe, dina vänner är alltid så roliga och fina. i telefonen, via datorn och som bäst när du träffar dem. och det är ju därför föredrar jag samtal i verkligheten.
men en sådan här kväll när saknaden är stor igen är det inte fel med ett skrattfyllt och tårfyllt telefonsamtal och en finfin gruppkonversation. för det är också himla fint det.

du är för trött för att vara uppe, sov nu.
jag ska.

det är lyckat idag. den enda anledningen till att jag skulle bryta ihop igen är försvunnen. jag klarade matten. och därmed är tusen stenar är borta. från mina milslånga ben. så. härligt.
så därför hamnade jag, z-grisen och fröken kajsa på ett ställe där man fick hur mycket påfyllning man ville. och lite mat. slag i bordet och prat som aldrig tog slut.
underbart fin dag, så här en onsdag!
även om det är iskallt och snö ute. och även om jag fryser nu!


och för ett år sedan blev jag uppskriven på skidresan. vi hade biologiprov och jag var nog banne glad då med. eller nya hopp tändes. som ett adventsljus i mörkret.

okej, en måndag i december.
förvirring.
cyklade iväg med ångest och lämnade tog med mig den. Ramlade upp och ner genom orden i min redovisning. tankarna spred sig vidare under dagen och saknaden av en vän blev större än tidigare.
jag hatar att bli avbruten när jag har något att säga. men det kan inte hjälpas alltid.

men det finns ljuspunkter som att jag träffade min citat-bästis och prataprataprata och skratta, samtidigt som jag lånade bok till svenskan och fick äta. det är sådana spontana stunder jag behöver mer. pepp-prat och en person som lyssnar och som säger "det är nice att klaga!" när det verkligen behövs. och "alltså herregud heter han verkligen ... ... ...?" hahahaha.
jag vet att bara en person kommer förstå.
men det får vara så.

och vissa saker har jag blivit mer irriterad på och vissa saker är jag arg på. här hemma var jag nära att bryta ihop, och möjligheten finns att jag kommer göra det när jag träffar någon igen. möjligheten är också att jag bara är fjantig. vilket skulle vara helt normalt.

och jag är fortfarande glad för andra.
och jag är fortfarande glad att matten är över imorgon.
vi fixar det!

tjabba tjena hejdå.

istället för att inse att det är söndag, och tycka att det är en tråkig tanke. (även om vi inte har lektioner imorgon) så kan man ta en pluggpaus. mums på pluggpaus. en pluggpaus när man sitter och bara andas med en kaffekopp och när man har en 'alltid cool' broder som kommer och sätter på en film. en film som jag såg igår som jag är kär i. som heter once och som jag nu har sett twice. hihi.
musiken. åh.
jag känner mig så fjantig. men så himla fin. 
om det är något jag kommer ha i min filmhylla snart så är det den. so be it.