en sann (aktivitets)historia.

Den här uppgiften har kostat mig 30 gråtattacker, trevlighet, tålamod och min sista lediga kväll. Jag behöver hjälp. Tycker ni om att jag är såhär öppen?
Det är inga problem för mig att skriva kryptiskt igen. Egentligen är det bara en tidsfråga.
Hoppas att era helgar har varit makalöst bra.


nu får det vara slut.


hej på er.
idag kan nog alla förstå vad jag skriver.

Det är såhär att jag inte kan veta hur ni tänker eller vad ni tycker (mer än vad jag tror i mitt huvud). Min åsikt är att livet är bättre när man inte har en massa måsten och gigantisk prestationsångest.
För några dagar sedan skrattade jag på riktigt, lite högre än på senaste tiden. När jag märkte det så var det enbart sorgligt att komma hem igen. Det är som att ha andningsuppehåll och brista ut i gråtattacker om vartannat. Och allt känns ovärt. Det får inte vara såhär.

Men eftersom det är 29e februari idag så är det mars imorgon. Förra 29e februari känns faktiskt länge sedan. Då  var jag en fnittrig 16åring med poplugg som var så himla kär i en pojke som jag blev tillsammans med just den 29e februari. Så sjukt.

Puss.

förväntningar.

Jag har en hög med saker över mig som ska göras. Skulle bara säga att jag lever och att vanliga tisdagar inte är så fina i februari. Och hur sjukt är det inte att det är skottdagen imorgon?
vi hörs.

hejdå malmö.



För att förvåna världen så åker jag iväg rätt så oplanerat nu. Det råkade vara en två luckor i dagarna och man får ju passa på.

behöver verkligen verkligen en paus. hoppas ni mår bra, är glada och att ni inte saknar mig. vi ses snart.

stirra ner.


Ungefär såhär känns det att skriva en uppgift som man har deadline på imorgon.
Jag har åtminstone rosett i håret idag och ville visa det, även om det inte är den finaste bilden jag tagit.

uppladdning 2.



Om ni missade innan den togs bort i tisdags så får ni titta nu.
Låten är Skinny Love - Bon Iver.

när man tar tag i sig själv.


Här sitter jag och fryser.
Jag vet inte om det är tänkt att man ska må så konstigt i februari vartenda år. Igår upptäckte jag att jag inte ens bytt blad i min fina kalender. När jag inte har ordning så är det något fel. Så knasigt.

Nu ska jag sitta med examinationsuppgiften resten av dagen. Önska mig lycka till!

evy.

I min familj så blir alla så förbannat sura om ingen kommer ihåg deras namnsdag. Det spelar ingen roll om det är ett mellannamn, för varje namn är en anledning till att fira. Idag har jag mellannamnsnamnsdag (mitt nya favoritord) och därför skickade jag en påminnelse till mamma som i sin tur sa till min bror och min pappa.

Det är väl fint att man blir ihågkommen. Ett särskilt grattis borde min farmor få före mig. Grattis på evy-dagen kära du och alla andra med detta fina namn.
 
 

puss.

Examinationsuppgifter kan slänga sig i väggen. Ångest kan också slänga sig i väggen. Sen borde jag också slänga mig i väggen.
Istället för det sistnämnda går jag på konsert ikväll. Det kändes väldigt mycket lättare.


120209

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

- Pär Lagerkvist


brusig måndag.



Nu tänkte jag skriva något klyschigt om att det är en ny vecka och nya tag som gäller. Om man vill så kan man tänka så. Fast nä. För mig gäller bara ny artikel, annars händer precis samma saker idag som igår. 

Tidigare idag var jag i Lund. En kurskompis till mig tyckte att vi ska avsluta vårt seminarium nästa vecka med en dikt om ångest. Vi två var de enda som skrattade åt det.

Det hade knappt kunnat vara mer passande.

söndag.

känner mig så himla tråkig som bara visar min negativa sida.
well oh well, det är inte slut på det helt. det finns åtminstone lite ljus i tunneln nu som gör det annorlunda. i eftermiddag när jag läst ikapp mig på bygglagar (bästa söndagssysselsättningen.) ska jag lägga in lite nya bilder påminnyadator.

kram.


en procent ork.

Häromdagen fick jag höra att jag ständigt låter deppig. Att man inte förstår vad jag pratar om och att vissa personer aldrig nämns.
Jag vill inte svara på dessa saker helt och fullt. Istället säger jag så här:

Det är svårt att hålla humöret uppe tjugofyra timmar varje dag, när det är för himla kallt och grått. Om ni inte förstår mig så vill jag inte att alla ska förstå. Är det något som är oklart så fråga mig.
Till det sistnämda är jag rädd att missa någon, eller att någon ska ta illa upp om ni inte skulle nämnas. Det kan tyckas vara töntigt, men såere.




kakor gör mig gladare.

Ni som känner mig vet att jag kan vara väldigt öppen. Och då kan man tänka; hur kommer det sig att man inte kan säga hur det är? Livet förvånar mig ständigt. Idag orkar jag inte med det.
Det jag tycker om idag är ungefär när man tar tag i något gammalt och när någon förstår mig helt och fullt.
from: weheartit.com

till mig själv.

Ingenting blir bättre av att sitta och säga hur trött du är på dig själv. Särskilt inte när du måste bli klar med del tre i din aktivitetsrepertoar. Helst inom en timme för att du vill ha lite balans i ditt liv. Lyssna inte på gråtfärdig musik och tänk på att det enbart är en liten vecka kvar i januari.

HEJ.

Igår var en dag för time-out. Och när man har det så är det väldigt tillåtet att köpa en fin jacka, se avsnitt på avsnitt av How I met your mother och äta pizza.

Så himla fin tycker jag den är.
Idag, torsdag så tycker jag att det mesta är lite kaos. Bland annat så tycker jag synd om Teddy som var i slagsmål med en rottweiler, så nu är tratten tillbaka. Egentligen får han skylla sig själv, men han vet ju inte bättre. Så han ska klappas lite extra nu.

Natti.

110117

stay out of love until you're ready.

one day you will understand.

Söndag.
Mina ögon bränner.
Tar det som ett tecken på att livet vill att jag ska må bra och gråta mer åt saker som är fina. Det känns som det är en sak jag kommer göra hela mitt liv.

Måndag.
Idag började jag termin 2 och det är måndag. Inget kaffe botar måndagar. Däremot så botar kaka och te och firandet av en nybliven 21åring alltsammans. Så som måndagar bör vara. Känns det som jag upprepar namnet på veckodagen? näää.

om jag hade förstått hur datorns kamera fungerar så hade ni fått en bild.

Let's get out of here.

Jag vill smita ut genom en osynlig dörr och komma bort. Helst nu.
Det är fascinerande hur fullkomligt trött man kan vara på varje regndroppe, alla gröna bussar och att aldrig få vara ledig från olika teorier.
Eftersom jag alltid är så positiv så brukar jag avsluta med; det löser sig. Och då gör jag väl det idag med. Denna gången ska det gälla.

När det händer.

Plötsligt så förstår man varför man beter sig som man gör. Tack vare en fem meningar på google.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0