findingfrida

tiden börjar rinna ut för året 2009.
ett år som känns som egentligen är lång tid, men tanken på hela året känns som betydligt kortare. så mycket som hänt, som skrattats, som gråtits, så många tankar som förstört och så många som räddat. så mycket ångest. så mycket sjukdom. och så många nergångar och så mycket pepp jag har fått. nedräkningar har gjorts och jag har umgåtts med världens finaste vänner. stryk under världens finaste vänner noga.
så ska jag påminna er om mitt år.

januari hade sina ljuspunkter men också motgångar. en andra chans gavs och slängdes i papperskorgen en månad senare. vänner fyllde arton och hade fest. sms skickades. jag blev sjuksjuksjuk och missade roliga kvällar. och missade tid till att plugga fysik A som klarades av. Det klippte sig inte med det, istället klippte jag lugg. och dagen efter åkte jag till Laholm med ett gäng varav en ville åka pulka i skidbacken och att möta danskar i korridoren blev ett minne inristat. ett annat inristat minne i mitt ansikte är mina små ärr från min omtalade hjärnskakning som jag fick av att ramla i skidbacken, minneslucka och uppvaknande efter tiotal sekunder brevid danskar. och en kram av helena som såg mig gråta för första gången på sex år. lite för ärliga ord från andra och ett fjuttigt "om du inte hade sett ut sådär hade man ju slagit dig" och lite för oroliga föräldrar. (eller förälder, ni kan ju gissa vem av dem)

I februari fortsatte oroandet. jag såg ut som en star wars-gubbe i ansikte och var inte tillåten att cykla eller sitta vid datorn på två veckor. mycket gick åt skogen. jag och min popvän började räkna dagarna till coldplay i min kladdbok, min kära bok som försvann. labbar med grodor där skrattet inte hade något slut, och uselt prov i kemi gjordes och på lovet tvingades jag upp i en skidbacke igen, inte okej. och Rebecka slutade i klassen!


mars kom med lite simmande i skolan och en coldplay-biljett kom flygande från luleå genom z-grisens hand. Jag köpte någon av mina första rosetter. Konserter gjordes, både katastrofala och lite bättre. basse-dans är ett ord som jag fortfarande tycker är kul. kalla gator ramlades fram och lite hopp och ljus kom. nedräkningar gjordes ständigt och skolan gick faktiskt okej.

aprilhimlen började nästan med lov direkt. jag fick mina glasögon ♥, hb kom ner som present från helena och jag fyllde arton år. men om jag skulle vara vuxen för det, nej. jag ramlade med cykeln och räddades av min cyklande vän när jag krockade med "ajaj min hand!". MMMbop. nationella och sen blev jag sjuk igen.

även i maj var jag arton ju. dah. vänner fortsatte fylla år samtidigt som ångesten inför prov bubblade inom de flesta. såsom de bubblande överväldiga känslorna som gjorde att man inte kunde sluta fnittra på golvet vid våra skåp. stressen blev mycket vad jag kommer ihåg. men det var ljust ute och lättare att ta sig igenom. picknick i Lund, blåa tungor och blåa moln. tal hölls och en middag på lektionstid gjordes. det blev slutet för retoriken och slutet för min rosa mobil kom samma vecka.


men det var inte slutet på en ljus tid.
sommaren kom, den fina sommaren. efter att alla tagit studenten och vi själva haft avslutning handlade mycket om inboxar, kakor och en liten lycklig tid. den tiden som innefattade picknick i folkets park med fina vänner, jag och jenny hade en fight med latexsvärd, möten på stadsbiblioteket och lite fina känslor. och en midsommar som fnissades bort.

efter att resan till gryt hade gjorts var det nästan dags för olivias sommarfest. den sommarfest där jag träffade det närmsta jag kommer till flickvän. för första gången. eller Alex som hon också kan kallas. det är väldigt galet att jag inte ens har känt henne i ett halvår. när det känns som mycketmycket mer. det är lite fantastiskt. ja.

fler picknickar, så mycket skratt både på kullar och stränder och fikor gjordes. utekvällar på balkonger och vilsecyklande i malmö. underbar var sommaren. och hela tiden gjorde jag nedräkning till coldplay tills det slutligen var dags. efter en malmöfestival en vecka lång och skola hade startat. flög jag och miss piggy till Stockholm där två norrländare väntade. där köande gjordes även med Linnéa och kön allt blev trångare. men jag säger fortfarande att det är svårt att slå den helgen och Coldplay.
jag kommer inte släppa den konserten. jag vill mest se dem igen & igen och igen. och bara några dagar senare såg jag och Helena självaste Jude Law! ah. det finns en autograf i min kalender. den är helig.


Under hösten blev jag tyvärr tvungen att tänka på skolan också. lite saker att bli arg på och många fikor har gjorts. Gubbar på armar har ritats, lappar har skrivits. och bloggen har varit igång.
utgångar har gjorts.
nervositet har gåtts igenom. och i Linköping bodde jag en vecka under praktiken i Motala. lovet därefter blev dock bra. lulebon kom ner och veckan försvann lite för snabbt. glada gator ramlades fram och Håkan Hellström lyfte dimmiga dagar. Såsom coldplay (men det visste ni redan). 
ångesten stannade och lite av den positiva inställningen försvann.
men peppad blev jag! och någon med nya glasögon dök upp och ger mig kickar.
det vände tillbaka till en glad frida som hoppar upp och ner. när allt var över.


grattis, du är nu nära slutet. om du har läst hela. jag hade knappt orkat själv.
men ge mig ett bättre 2010!
men jag ska inte tacka för året bara i bloggen men tack!
och stanna med mig och var med på nya äventyr♥

mysterium över ord. över ord som kan vara svåra att skriva, och ännu svårare att säga. men det är ju fortfarande bara ord med någon betydelse. om den betydelsen då betyder något.
om jag hade vågat, om jag hade varit mer framåt. vart hade jag varit idag, denna dag. eller om jag bara vågat den gången. åh.
men jag är glad ändå. så himlahimla glad så att jag hoppar runt hela tiden, fortfarande. den där extra kicken som jag vet var den finns, behövs då och då. ja. den kicken är allt bra.

något annat som är bra, som jag tänker på ikväll är mitt absoluta favoritband. som jag inte heller nämner vid namn. fyra månader har gått. fyra månader som känns som en evighet, men på ett sätt så nära. jag ler och minns. minns känslan av att stå där och vara lycklig och viljan av att vilja göra det igen är enorm. åh. för vem hade inte velat det.

något annat man kan vilja är att fira jul. för julen är en tid då man samlas med de allra närmsta och bara umgås. andas, kopplar av. kanske har man en fin julgran med lysande ljus i och kanske har man då fått den rätta julstämningen.
med släckta julljusstakar i fönstren och ingen julgran vi har. åker jag imorgon till min andra hemstad. jakten på julstämning är stor, även om vi har snön härnere så är jag inte ett dugg van vid tanken att det om ett dygn är julafton.
men nu är det ju så.

så ni får ha det underbart. hitta den underbara julkänslan.
för nu ska jag och bloggen försöka fira jul.

puss!

"vi är nu ca sju-åtta minuter försenade och kommer inte komma i tid. på grund av det där vita som inte är målarfärg."
- busschaufför med humor

första sovmorgonen på en lång evighet. känns det som. och jag har planerat att inte göra något ansträngande.
nu hoppas jag att ni är superglada över att det är jullov. även om jag tjatar om det. 
jag ska in till stan och göra min z-vän sälle en stund. för det behövs idag med. men än sålänge jobbar hon tills någon gång. så jag vill egentligen sova tills dess. mm sömn. ja.

haha, jag kanske verkar borta i tanken. och det kanske stämmer.

det var även julavslutning hos flöjtensemblen idag. är var kakor, högt skratt, flöjtfix, en Lovisa av sitt eget slag och lite blyga yngre människor.

"den här kommer hamna i fridas blogg"

jag pratade lite för högt när det var ett mycket viktigt hänga gubbe-ord på tavlan och Helena ruled the world när det gällde att sjunga en sång som började på en viss bokstav.

och slutligen var det dags att bege sig vidare ut i snön och kylan igen.

det är lyckat idag. den enda anledningen till att jag skulle bryta ihop igen är försvunnen. jag klarade matten. och därmed är tusen stenar är borta. från mina milslånga ben. så. härligt.
så därför hamnade jag, z-grisen och fröken kajsa på ett ställe där man fick hur mycket påfyllning man ville. och lite mat. slag i bordet och prat som aldrig tog slut.
underbart fin dag, så här en onsdag!
även om det är iskallt och snö ute. och även om jag fryser nu!


och för ett år sedan blev jag uppskriven på skidresan. vi hade biologiprov och jag var nog banne glad då med. eller nya hopp tändes. som ett adventsljus i mörkret.

jag tittade på honom
han tittade på mig

äh vilken tönt du är frida.
nu är jag t-y-s-t.

det är måndag idag, igen.
men det är lugnt i och med att vi princip har lov nu. 4 dagar kvar. vilket är en helt marvellous känsla. det är inte mycket mer än att hålla ut.
och allt eftersom dagarna går flyger mina fjantiga tankar vidare. haha, jag pratar på facebookchatten med rebecka som missförstår mig hela tiden. det är många som gör det.
what to do ey,

min pappa har gått luciatåg idag. det tycker jag är så skrattframkallande som det går. och dessutom med mitt lucianattlinne.
it's only getting better.

jag är bra på att ramla fram över det jag säger, så att det jag menar blir tvärtom istället. att jag kan fnittra fram och glömma allt annat. så att jag verkligen bara förstår hälften själv.
så det kan gå. 
jag mår illa isch isch isch.
så jag kan inte skriva mer nu.
jag har inte ätit någon lunch. och kommer inte äta någon lunch.

istället passar jag på att spela håkan högt eftersom alla som hatar honom befinner sig på annan plats just nu. halelujah!

min fredagseftermiddag innehöll lussekatter, lite för mycket skolprat men ändå skratt och glädje. förvånade blickar när jag sa att jag går ut då och då. "det trodde jag inte om dig." ehm.
utfrågning om vad som egentligen stod på min hand. och tankar som flög iväg.

innehöll avslutning hos adam, vilket är något man måste uppleva för att förstå hur skrattframkallande det är.


och cykla vidare för att gå på estetkonsert med min Rebecka

och avsluta dagen med ännu mer skratt.

Det här kallar jag nice!

och det kan kännas mycket lättare att ligga kvar i mörkret för det är bekvämmare än att våga ta ett steg upp igen men jag tror du måste våga nu.

tack!

pappa kom hem idag. skönt, faktiskt. så har han med sig en massa skit med sig hem.
det var faktiskt fint.
det var en stund här hemma när alla var glada, och jag fick tårta för att jag hade haft prov. inget man vill fira. jag sa att jag inte har någon himla aning om hur det har gått. och ja. lite tjafs om cykeln och blabla.
senare slutade jag prata. inte lönt att bli utskälld. istället blir jag ledsen för det jag missar. och annat småskit.

nej. men nu ska jag lämna datorn.
för den ska användas till film igen. och jag ska isolera mig. eller sova kanske.
jag kan aldrig somna nu förtiden, så det kan behövas.

okej, en måndag i december.
förvirring.
cyklade iväg med ångest och lämnade tog med mig den. Ramlade upp och ner genom orden i min redovisning. tankarna spred sig vidare under dagen och saknaden av en vän blev större än tidigare.
jag hatar att bli avbruten när jag har något att säga. men det kan inte hjälpas alltid.

men det finns ljuspunkter som att jag träffade min citat-bästis och prataprataprata och skratta, samtidigt som jag lånade bok till svenskan och fick äta. det är sådana spontana stunder jag behöver mer. pepp-prat och en person som lyssnar och som säger "det är nice att klaga!" när det verkligen behövs. och "alltså herregud heter han verkligen ... ... ...?" hahahaha.
jag vet att bara en person kommer förstå.
men det får vara så.

och vissa saker har jag blivit mer irriterad på och vissa saker är jag arg på. här hemma var jag nära att bryta ihop, och möjligheten finns att jag kommer göra det när jag träffar någon igen. möjligheten är också att jag bara är fjantig. vilket skulle vara helt normalt.

och jag är fortfarande glad för andra.
och jag är fortfarande glad att matten är över imorgon.
vi fixar det!

tjabba tjena hejdå.

7 december 2009.

jag vill inte mer, matten fixar sig nog. jag är glad för någon, sur på någon annan. och på mig själv.
så jag ska samla tankarna och skriva något lite senare.

& mitt horoskop i city stämmer idag 

Väduren 21/3 - 20/4

Du gruvar dig
lite över något
förstående.
kanske för
att du just nu
saknar någon som kan ge dig
stöd, råd och tips.

mina fingrar är alltid kalla nuförtiden, och jag sitter och huttrar hela jag som om jag är nervös för något.
men nej, det är jag inte.
det är fredag, galet bra. jag ska iväg och äta och bara umgås med Karolina ikväll. Det var så länge sedan. så det blir fiint.
Annars så kan jag nog säga att matkön var nog det bästa idag, hihi.
hoppas era kvällar är brabrabra eller blir brabrabra.
ja-ja-ja.