findingfrida

att gå upp tidigt har aldrig varit min grej. funderade på att tejpa upp ögonen för att faktiskt orka gå till bussen halv nio. men faktum är att den kraftansträngningen klarade jag i alla fall. wopido.
man sparar faktiskt tid när man går upp tidigt och dagen kändes jäättelång. omotiverad. trött och det fel som jag får på hjärnan ibland inträffade dvs jag gick i baklås. det händer med jämna mellanrum och alla ska helst hålla sig borta. men nu har det gått över, i alla fall för stunden.
tumme upp.

tumme upp för er också! puss och sov gott.

ibland undrar jag varför man inte kan återuppleva vissa saker en gång till, mer än som ett minne inne i huvudet. Något som alltid lever kvar, men som får dig att le eller gråta när du ger det en tanke. det kan också vara en känsla som blir bortglömd när den inte används men som finns där. som ett dolt minne. 
och på det viset kommer vissa minnen kommer aldrig att dö.

det är inte så mycket att göra åt.
även om jag gärna hade sluppit att tänka ibland.

a monkey needs to dance so do you.

i måndags labbade jag och Jenny och hade väldigt trevligt


och det kunde se ut på de olika visen. när vi dissikerade njurar och kräftor.
och det är sådant roligt vi naturare kan få göra på våra labbar.

oh happy day.

min lördag börjades med panik. kanske slutar med panik, och har innehållit panik.
även om jag fått peppsms och pepptalk. så funkade det väl trots allt tillslut, även som om jag vill gå under ibland. även om jag såg och ser väldigt emo ut. om jag hade haft svart hår idag, då så. men för att undvika det, så kommer jag nog fortsätta vara blond.

Det var meningen att vi skulle vara förband, jag och min kära ensemble. för det fick vi fribiljetter till konstern med ensemble 1700 som vi var förband till.
en person somnade bakom mig och Lovisa med små snarkningsliknande ljud och det blev väldigt svårt för mig att vara tyst.
så istället traskade jag und Lovisa vidare. mat, coldplay-sak, tung packning och en isig promenad senare gick vi på bio. "till vildingarnas land". några tårar och lite skratt så blev det väldigt fint. 

väldigt fint finns det mycket som är i denna världen.
sannerligen.

Fredag är en bra dag. dessvärre är jag för trött för att göra något jättekul ikväll. Rebecka sa återigen till mig idag att jag ska gå till doktorn och se om något är fel. men i nuläget kan jag inte det såhär dags. så. med spellistor, samhälle och sms så sitter jag här.

Här funderar jag på historian bakom varje repa, varifrån den kommer. 
jag minns inte en enda. det har blivit många. och hela tiden finns dem där, rakt framför mina ögon på mig på mina glas. hm

jag har suttit här för länge, mina ögon gör ont så snart kommer jag börja gråta. så innan jag gör det ska jag se hur mitt liiiv blir. oj jag tror jag dör. vad. spännande.

Öppningslåt: The Killers - Spaceman

Vaknar Upp: Imogen Heap - I Am In Love With You

Första Dagen i Skolan: Lars Winnerbäck - Gråa dagar

Förälskar Sig: Greveholm - Julglitter
 
Slagsmål: Kent- Livräddaren 

Gör Slut: Veronica Maggio - Inget kan ändra på det

Bal: Greveholm - Den sista striden

Livet: Yann Tiersen - Sur Le Fil

Nervsammanbrott: Coldplay - Trouble

Åker Bil: timbuktu - Det löser sej

Tillbakablick: Yann Tiersen - Comptine D'un Autre Eté: L'aprés Midi

Bröllop: Dana Fuchs/jim Sturgess - All you need is love

Födsel Av Barn: Joe Anderson - Hey jude

Avgörande Strid: Coldplay - Speed of Sound

Dödscen: Coldplay - I Ran Away

Begravningssång: Mando Diao - All my senses

Eftertexterna: Håkan Hellström - Det är så jag säger det

haha, lite passande.
och det är så jag säger det (tillsammans med min ipod) i min eftertext i det här inlägget den här fredagen.

jag har snö i skorna. rättare sagt, jag hade snö i skorna. sådär så att det fastnade på strumpbyxorna. som ett iskallt minne som håller sig kvar i en halvtimme som påminner dig om att det fortfarande är vinter. Även när du drar för persiennerna och ignorerar faktumet.

man förlorar tid på morgonen för att byta ut cykeln mot bussen. trampa i slask och snöhögar. medan man funderar på om det verkligen är meningen att det ska vara så här? Jag förstår inte hur man kan föredra vintern framför sommaren. nae. inte ens för all tid man kan fundera på bussen. på hur någon kan sitta och läsa en roman på bussen med alla människor runt omkring, det är sådant jag inte förstår.

jag tänker för mycket, på hur saker borde vara istället för att leva som det kommer. det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

men ett framsteg, jag och helena är inte så dåliga. som vi trodde.