och jag springer tillbaks till dig
Fick precis reda på att jag blir körd imorgon, eftersom 75% av min familj med mig ska till Lund imorgon. håller på att dö av nervositet. det snurrar i huvudet. jag ska nog sova snart, även om klockan bara är lite över nio. pepp-musik ska på jarå.
nu kanske jag får ordning på allt, vem vet. det blir bra bra bra. ciao!
On my way back home
Mina fötter tyckte det var en utmärkt idé att stanna inomhus nästan hela dagen idag. Istället för att ta på mig skor har jag anmält mig till högskoleprovet, haft lite panik och börjat räkna ner till 20:e november. Den dagen något galet fint kommer hända. ih. puss.
jag vill vara broschen på din skjorta
Jag skulle vilja påstå att centrala Malmö är proppfullt med människor två gånger om året; till malmöfestivalen och julklappsshoppingen. Det har sin charm för att staden är vid liv. Plus att det ger en anledning till att vara ute och springa på stan varje kväll med fina vänner. ih. men man får så ont i fötterna.
Annars befinner jag mig i en bergochdalbana av mig själv. Nu uttrycker jag mig så för att det låter bra i stunden. tröttheten är igång och om en vecka nu så börjar jag i Lund. jag måste nog sova på den saken.
minnen av fjärilsregn och underbar allsång.
Hela kvällen och hela dagen har jag tänkt på Coldplay på Stockholms stadion 22 augusti 2009. Idag var det ett år sedan. För ca en timme sedan är det ett år sedan det tog slut. Åh. Jag vet att jag inte är bäst på att variera mig men idag är detta okej. De är ju mina hjältar. åh. ih.
Please come back and sing to me.
♥
en mening räcker.
jag tror regnet börjar komma tillbaka
Dagens konstaterande: Stövlar är sexigt.
Jag fick användning för mina ikväll, ett par som jag inte ens visste om att jag hade. Plus att jag hade ett rött paraply, even better. och att jag träffade Rebecka, det bästa av allt.
och istället för att vara avundsjuk på att vissa sett håkan ikväll eller träffar kändisar runt hörnet, så är jag glad för deras skull även om jag önskar litegrann att jag varit där jag med. Nu ska jag sova, en sak på min hemväg svängde ner mitt humör till botten.
Sov gott
so you asked for my opinion, well what is there to say
säger så här: har haft världens bästa kväll, för ikväll var jag inte ensam.
hej och hå, hur ska det gå?
En gång i tiden hette ett uppvisningsprogram för malmöflickorna det, självklart var jag med i detta program. Dem tyckte säkert att dem var himla roliga när dem kom på namnet, för man kan ju som sagt aldrig veta vad som händer härnäst. Ibland kan man ha en bild i huvudet över hur det kan vara, men aldrig veta exakt.
Förmodligen visste dem inte hur det skulle gå på uppvisningen heller med just dessa malmöflickor.
En fredagsmorgon förra veckan tänkte jag och min vän att vi skulle spela badminton, men nejnej. Några hockeyspelare skulle minsann sova i just den här hallen, attans. Vi ändrade våra planer till något som kanske inte var lika bra, men åtminstone lika trevligt. Detta tog vi igen igår när vi nästan hade en hel badmintonhall för oss själva, på så vis gick det att prata under tiden. Smart som alltid.
Vi bygger på att vara smarta, på olika vis. Saker som att sitta vid datorn kräver en hel del intelligens också, typ. Hur en hjärna är uppbyggt och fungerar är också en intressant grej i sig. Men själva uppbyggnaden tänker jag inte gå in på.
Jag vet att det bor en pedantisk person inom mig, som inte stod ut med att se dammtussar flyga omkring på nedervåningen igår. Jag städade och dammsög i en timme. Innan dess höll jag på att få panik, så här i efterhand skrämmer jag mig själv men samtidigt duktig.
Igår lyckades jag till och med vara spontan när en glad vän skrev att hon var ensam på facebook runt tio på kvällen. jag föreslog att jag kunde komma förbi och tjugo över ringde jag på hennes port. Fint.
Man vet aldrig hur livet kommer gå, eller hur det kommer vara i nästa sekund, nästa timme, nästa dag. Mer än att man kan hoppas på att det blir bättre om det är dåligt, eller att det fortsätter vara bra om det är så. jag vet själv inte om jag kommer vara så himla positiv till livet när jag vaknar imorgon, men just nu i den här stunden tror jag att den positiva Frida är tillbaka, på lite mer än deltid.
Anything can happen.
och till sist delar jag med mig av hur jag ser på sommaren 2010: Sommar
förmodligen är den långt ifrån klar, men ändå.
puss på er.
sträcker upp mina händer tror det här kan vara början på något stort
Det är sånt jag lyssnar på på mina promenader till Pildammarna nuförtiden.
why don't you grow down again,
Det vill säga de dagar som jag på något sätt nu förtiden trollar bort. Som något som rinner genom mina händer, hur jag än gör. För varje dag som går får jag på ett sätt ett magknip för att jag inte vill växa upp, jag vill helst ligga och dö i min säng tills alla möjligheter kommer till mig istället, eller tills jag vet vad jag vill.
Istället för att ligga i sängen och gnälla är jag uppe och gör det. och lär mig att utveckla mina usla ovanor.
Jag har börjat skrika åt allting, inte helt okej.
Jag är för dålig på att höra av mig till mina vänner, ännu mindre okej.
min självkänsla håller på att tyna bort. jag är för beroende av min mobil, därför har jag börjat lägga den ifrån mig timvis. jag drömmer för mycket och gör för lite i verkliga livet. jag når inte upp till det jag vill, den jag vill vara. fast jag är mycket gladare nu än på ett tag. jag ska bara vara mer närvarande och sluta vara en mes.
och så vill jag dansa som chris martin. springa omkring och vara underbar, helt enkelt. ih.
tack för att ni är så fina som ni är mina vänner.
hård träning och litet leende
men istället: coldplay.
annars ska jag sega och stänga av min funktion resten av dagen, jag behöver det. trots allt så har jag hjälpt till med matte A idag plus att jag varit ute och sprungit med rebook igen. så puss.
ni är bra!
somebody said you got a new friend
Det känns som allt som jag tänker på är mat, hur det ska tillagas och hur många kalorier det innehåller. himla översättning, blö. nu väntar jag på att kunna beställa pizza och om ca 2 timmar ska jag ut och springa.
