kalla det vad fan du vill

jag är en bitch idag. prata helst inte med mig. stay away.


42

jag lever på alvedon och har sovit mer det senaste dygnet än vad jag har gjort på jag vet inte när. Kaffet väntar på mig i köket, kaffet ja. Det som jag måste dricka innan jag måste ta mig till mazetti, fast att jag inte borde gå någonstans. Ingen kommer säga något positivt om min klädsel idag, det är ett faktum som inte går att igga. i varje fall är det:

42 dagar till studenten!!

Men alla mår dåligt och alla mår skit håll det där för dig själv och ditt usla liv

idag, den här stunden. den här dagen skulle min tyskgrupp varit i Berlin. himla askmoln. (som iofs börjar försvinna härifrån men ändå) tankarna på det tynger. men, helt inställt är det inte.
nu ser planerna ut så här: tåg till tyskland måndag morgon. nu hoppas jag på att det inte blir järnvägsstrejk också. men det hade ju varit himla typiskt, haha.

jag behöver andas lite från den vanliga vardagen.

19!

och så var jag ett år äldre!

18 april 2010.

datorn funkar igen, men hoppet om att rädda mina bilder (och andra viktigare saker) är dött. sånt är livet.
klockan ett kommer farmor och farfar hit för att fira mig och senare ska jag hinna med att packa, klippa luggen och ta en promenix med Rebecka. jaja jag ska plugga också. 
och bäst just nu är att veta att:

vi ska till berlin - no matter what.

look at the stars, look how they shine for you

heeej bloggen.
jag är klar med mitt projektarbete!! WOHO.
 annars tänker jag för mycket, säger för lite för att jag faktiskt inte riktigt vet vad som försigår i mitt huvud. så igår halvsov jag i min säng där också en väldigt fin person gjorde samma sak. när jag blev själv igen så skrev jag ner allting eller en del. aja, jag ska säga det till någon speciell någon dag.

men nu ska jag springa ut i det gråa vädret och träffa Sarah. det ar jag faktiskt inte gjort på riktigt på två år, så det är på tiden. fy frida fy.

så nu har jag skällt klart på mig själv, nu kan ni skälla istället eller vara glada.
jag fattar inte vad jag skriver längre.
puss


wednezzzday

blä. idag är jag på dåligt humör. den så kallade datorn har totalkraschat. totally. allting är borta. alla min bilder. jag vill skjuta mig för att jag inte har lagt dem på ett minne. så jag kommer helt enkelt nog inte blogga på ett tag. men det är nog lika bra. jag är deppig i nuläget så, jag ska inte låta det gå ut över er.

Annars har jag fått med en medeltidsklänning med mig hem. och nu ska jag skriva projektarbete och allting annat. Och så säger jag tack för era fina kommentarer från den senaste veckan. det är alltid trevligt.

so long. vi ses och hörs när vi gör det. men från och med nu, så har jag en break här.
(högst i några dagar..jag har inte gett upp hoppet om bloggandet än)



bad bike 2

Det var en gång en Frida som hade en cykel. Den var en svart och fin damcykel, även om många andra hade samma modell så var det något speciellt med just den här cykeln. 
Frida älskade sin cykel väldigt mycket och cykeln ställde alltid upp för Frida när Frida kom försent till ett möte utanför bion, utanför fik eller till skolan. Det var många ljusa stunder där och cykeln blev glad när den fick träffa lite snygga herrmodeller inne i stan.
Men det är klart, cykeln tröttnade lite på frida eftersom det skorrade i kedjan när frida skrattade högt. och självklart blev cykeln sur på frida för att hon aldrig oljade henne. trots att hon stått ut i regn och snö bara för den här speciella tjejens skull. därför började hon bråka. räddningen kom när cykeln äntligen fick en ny kedja och blev inlämnad i fyra dagar. frida var ensam och ledsen. cykeln trodde det skulle bli bättre om de fick en paus.

men. dem var dumma i affären och satte kedjan på fel håll, cykeln kanske längtade hem. Ingen märkte någonting men den fina cykeln kunde inte göra nånting mer än göra frida besviken sista dagen på hennes lov. cykeln orkade inte mer och tog sönder den kedjan som var satt på fel håll. frida blev besviken och lämnade cykeln åt staden för natten. aprilhimlen var fin trots allt även om cykeln undrade om hon egentligen bara inte var gjord för dessa dar.

cykelverkstaden sa att det såg illa ut, men allt fixades på fem minuter. och plötsligt fick livet en mening igen. hjulen började snurra igen och silverkedjan lovade nog frida att stå ut med hennes skratt ett bra tag till.


i don't wanna miss a single thing now

jo jag gick ut ju.
lite spontant och lite dåligt samvete. men, jag är glad att jag hamnade där jag gjorde. fast jag hade ju inte anat att antalet gånger jag kramat en viss person under sju år skulle öka med minst 50%. att jag skulle göra något som jag inte gör när jag annars när jag ställer upp för mina vänner. haha jag skriver allt i cirklar. men fattar ni så fattar ni. ställer upp gör jag alltid. det är ju alltid trevligt.


annars innehöll kvällen speciella danssteg, en hatt. peppande av en rutig skjorta och andra trevligheter.
det är så jag ser på det en dag efter. 

alla utom jag vet hur det ska gå

första april.
jag är kär i april, fast jag aldrig blir kär i någon nuförtiden.

jag har varit uppe sen åtta. projektarbete har planerats lite bättre. det har cyklats en del. och jag har träffat camilla.


och det var helt enkelt inget annat än superduperunderbartfantastisktroligtochfinthjärta!

RSS 2.0