johan glans är min idol<3
och kvarteret skatan. åh.
jag ska inte upprepa mig mer än att det var så jag kände innan.
dagarna i november är räknade.
finally. den här månaden är slut och ljus lyser upp överallt.
Denna månaden har varit skit, men i och med att jag har skrivit varje dag så har jag klargjort det tidigare. den har varit lång och mest ångestfylld av skola, 50-årsfirande, svenska b-nationella, fikor, funderingar över framtiden och fina vänner.
jag har även hunnit med att 'inte just svimma-men förlora synen och ligga med huvudet på bänken' i skolan två gånger. Jag har insett att jag inte tål blod, att se det. Idag skulle vi ta blodsockervärde på biologin, men jag klarade inte av det efter att jag stuckit en kaxig person i fingret. Det blev för mycket att jag gick till bänken där jag ramlade ihop med mitt bleka kallsvettiga huvud. sen gjorde jag inget mer (och inte veronika heller eftersom hon kallade mig försökskaniin), mer än drack pepsi som Marie-Louise gav mig. ja. haha, usch nu ska inte det här hända igen.
så nu måste jag äta mer på morgonen, eller rent ut sagt sova mer.
och allt som händer idag, om det är dåligt. stannar i november. imorgon är en ny dag.
imorgon är en dag då jag kan börja om att titta på mysteriet på greveholm♥
imorgon är en dag då man kan äta choklad ur en kalender, om man nu har det.
imorgon är en ny månad.
imorgon är en ny chans att börja om på nytt.
så det viktigaste är att se framåt, försöka.
och ta nya tag.
puss eller klicka eller whatever you want.
Denna månaden har varit skit, men i och med att jag har skrivit varje dag så har jag klargjort det tidigare. den har varit lång och mest ångestfylld av skola, 50-årsfirande, svenska b-nationella, fikor, funderingar över framtiden och fina vänner.
jag har även hunnit med att 'inte just svimma-men förlora synen och ligga med huvudet på bänken' i skolan två gånger. Jag har insett att jag inte tål blod, att se det. Idag skulle vi ta blodsockervärde på biologin, men jag klarade inte av det efter att jag stuckit en kaxig person i fingret. Det blev för mycket att jag gick till bänken där jag ramlade ihop med mitt bleka kallsvettiga huvud. sen gjorde jag inget mer (och inte veronika heller eftersom hon kallade mig försökskaniin), mer än drack pepsi som Marie-Louise gav mig. ja. haha, usch nu ska inte det här hända igen.
så nu måste jag äta mer på morgonen, eller rent ut sagt sova mer.
och allt som händer idag, om det är dåligt. stannar i november. imorgon är en ny dag.
imorgon är en dag då jag kan börja om att titta på mysteriet på greveholm♥
imorgon är en dag då man kan äta choklad ur en kalender, om man nu har det.
imorgon är en ny månad.
imorgon är en ny chans att börja om på nytt.
så det viktigaste är att se framåt, försöka.
och ta nya tag.
puss eller klicka eller whatever you want.
jag tyckte jag skrev måndag som rubrik nyss.
min mobil är avstängd. bara för att bevisa att jag klarar av det och för att jag ska få något gjort.
yeah, men det är så s v å r t.
så jag satte på den nu, haha.
ibland tycker jag synd om er som läser om mina svåra tankar.
yeah, men det är så s v å r t.
så jag satte på den nu, haha.
ibland tycker jag synd om er som läser om mina svåra tankar.
fina fiskar
här bor mitt och ii-buddie:s projektarbete, där fiskarna heter allt från Linnéa till 'inte just haj'.
första advent.
i alla hus på hela gatan lyser antingen en stjärna eller en julljusstake. men inte här. här finns det en hund som tagit sönder alltihop och ingen har orkat köpa nytt. det förstör stämningen, ja. man vill ju ha den här mysiga fina innan-julstämningen. julbak, ljus och musik.
igår bakades det lussebullar med fina personer även om jag inte gjorde nånting. jag brukar göra bäst ifrån mig när jag inte just gör nånting.
det är så jag säger det,
även om jag är tystare än vanligt. det går inte att förneka.
och nu över till matteboken.
igår bakades det lussebullar med fina personer även om jag inte gjorde nånting. jag brukar göra bäst ifrån mig när jag inte just gör nånting.
det är så jag säger det,
även om jag är tystare än vanligt. det går inte att förneka.
och nu över till matteboken.
wake me up when november ends?
jag har kommit på att jag faktiskt hatar november. det var likadant förra året, jag kommer ihåg minst från november. förtränkt. detta mörker.
För saker man vill ha fixade, blir inte fixade.
saker som man vill ska gå bra, går dåligt.
personer man vill träffa, kan man inte träffa.
och det är som man är under press hela tiden.
och vänner som är underbara och fina, känns det inte som man förtjänar.
och i slutändan hamnar man i den situation där man..sätter sig och säger: jag orkar inte mer.
jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Många av er har haft en dålig vecka. och då kan det som hjälper vara att hitta något som hållpunkt. något att se framemot. något att leva för, att det faktiskt blir bättre. Jag borde intala mig själv detta. ja. men hur jag mår och varför jag mår så, kan jag inte direkt formulera mig om.
formuleringar är svåra ibland, kan vara jobbiga att leva med. Idag har jag ringt några samtal och fått några.
jag har rett ut lite saker, med mina få få ord som jag sagt.
jag tog bussen in till stan utan plan, för att komma bort. men jag visste att jag inte skulle vara ensam för länge. och det blev jag inte. för att prata lite mer med någon som jag behöver. med någon fin som också vill att månaden ska ta slut.
och för att muntras upp måste man komma ihåg att andas. glömma allt en stund. och ta nya tag. och kanske ha moments med två mobiler.
här är vad som menas med trasiga servetter. har man mycket att prata om så har man ;)
jag vet att min blogg är deprimerande.
det gör jag.
men jag hoppas ni är glada ändå^^
och är ni inte det så kan ni alltid titta på en bild med jude law och säga hey juuude. ja.
sov gott eller dansa loss eller whatever you doo.
För saker man vill ha fixade, blir inte fixade.
saker som man vill ska gå bra, går dåligt.
personer man vill träffa, kan man inte träffa.
och det är som man är under press hela tiden.
och vänner som är underbara och fina, känns det inte som man förtjänar.
och i slutändan hamnar man i den situation där man..sätter sig och säger: jag orkar inte mer.
jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Många av er har haft en dålig vecka. och då kan det som hjälper vara att hitta något som hållpunkt. något att se framemot. något att leva för, att det faktiskt blir bättre. Jag borde intala mig själv detta. ja. men hur jag mår och varför jag mår så, kan jag inte direkt formulera mig om.
formuleringar är svåra ibland, kan vara jobbiga att leva med. Idag har jag ringt några samtal och fått några.
jag har rett ut lite saker, med mina få få ord som jag sagt.
jag tog bussen in till stan utan plan, för att komma bort. men jag visste att jag inte skulle vara ensam för länge. och det blev jag inte. för att prata lite mer med någon som jag behöver. med någon fin som också vill att månaden ska ta slut.
och för att muntras upp måste man komma ihåg att andas. glömma allt en stund. och ta nya tag. och kanske ha moments med två mobiler.
här är vad som menas med trasiga servetter. har man mycket att prata om så har man ;)
jag vet att min blogg är deprimerande.
det gör jag.
men jag hoppas ni är glada ändå^^
och är ni inte det så kan ni alltid titta på en bild med jude law och säga hey juuude. ja.
sov gott eller dansa loss eller whatever you doo.
I ran away
hagel. röda ögon. trasiga servetter. kyla.
honey, I'm home
min mormor är ett fenomen som är svårt att förklara. ett fenomen som man borde uppleva istället för att försöka förklara det. vissa saker som hon säger skrattar några åt i flera år. och att äta middag med både henne och morfar är ett annat äventyr.
Linköping må vara en fin stad, även om jag kan känna att det var väldigt jobbigt att följa med. det blev en del kaos innan vi kom iväg. har jag en dålig inställning i allmänhet? hmm kanske.
men i frågan om inställning så har jag bättre inställning om vissa saker än vad jag hade för ett år sedan. haha. eller det som känns som minst två tre år sedan.
en konversation på msn har fått mig att börja drömma. och det hade väl varit fint om jag kom lite närmre den här gången.
Linköping må vara en fin stad, även om jag kan känna att det var väldigt jobbigt att följa med. det blev en del kaos innan vi kom iväg. har jag en dålig inställning i allmänhet? hmm kanske.
men i frågan om inställning så har jag bättre inställning om vissa saker än vad jag hade för ett år sedan. haha. eller det som känns som minst två tre år sedan.
en konversation på msn har fått mig att börja drömma. och det hade väl varit fint om jag kom lite närmre den här gången.
stum
Eftersom jag inte bloggar imorgon. så uppmanar jag er att ha en underbar helg och lyssna på Coldplay, Håkan Hellström eller the Kooks.
bara för att det är så bra!
jajaja.
be happy, my dear friends.
ni når mig på mobilen och eventuellt via mina facebookstatusar.
haha, någon annan kanske också gör det.
nejnejnej.
hej.
careful where you stand,
Jag har en morfar som är 96 år och en dag. det är något som jag tycker är imponerande.
Inte lika imponerande är det att försova sig, bli kallad tant, göra dåligt ifrån sig på ett prov. eller bryta ihop som jag gjorde igår kväll. Men ja, det är enkelt för vissa att lyfta upp mig.
i helgen åker jag upp till Linköping och firar mamma en gång till och även min kära morfar. men tusan vad jag är stressad. tanken på att jag inte vet när jag får träffa några gör mig deppig. men what to do ey.
jag kanske borde packa.
ja. puss.
hallelujah
"när du är 30 så kommer du ha ett stort veck i pannan efter din beskymrade rynka."
då har jag något att se framemot, tack.
då har jag något att se framemot, tack.
catch up with a friend,
Hel: Din blogg har blivit såå...filosofisk!
Fri: ehe?
Hel: ja innan var det "wiiiie wiiie wiiie!" nu är det bara tankar och så djupt om allt
Fri: Hahaha
Hel: Mår du bra?
Fri: hmm jo
det är sånt öppet hus som var nu i måndags är till för, plus att äta godis. skriva loggbok och vara lite trevligare än vanligt.
Fri: ehe?
Hel: ja innan var det "wiiiie wiiie wiiie!" nu är det bara tankar och så djupt om allt
Fri: Hahaha
Hel: Mår du bra?
Fri: hmm jo
det är sånt öppet hus som var nu i måndags är till för, plus att äta godis. skriva loggbok och vara lite trevligare än vanligt.
so why don't we go somewhere only we know,
Somliga dagar är tisdagar inte skoldagar.
Då jag och en av de bästa jag har åkte till Lund för att få inspiration om framtiden. för att ta några timmar ifrån det vanliga ångestfyllda pluggandet. prata av oss och ramla glada gator fram tills vi hamnade i Malmö igen. då vi åt lunch och pratade lite ännu mera.
Somliga stunder som det borde finnas fler av, så att man kunde slippa all ångest och inte glömma bort hur bra det kan bli. och på att det kommer bli bättre ♥
filmkär
istället för att inse att det är söndag, och tycka att det är en tråkig tanke. (även om vi inte har lektioner imorgon) så kan man ta en pluggpaus. mums på pluggpaus. en pluggpaus när man sitter och bara andas med en kaffekopp och när man har en 'alltid cool' broder som kommer och sätter på en film. en film som jag såg igår som jag är kär i. som heter once och som jag nu har sett twice. hihi.
musiken. åh.
jag känner mig så fjantig. men så himla fin.
om det är något jag kommer ha i min filmhylla snart så är det den. so be it.
for some reason I can't explain
jag skulle skriva om något långt. om något som reder ut allt egentligen, men det finns så många lösa trådar i livet som många inte ens kommer få reda på.
mest för att jag aldrig kommer kunna förklara allt. för att någon ska förstå. inte ens jag själv förstår allt.
jag kan inte förklara hur jag mår. om det är en dålig dag.
om det är en bra dag, så kan man lägga allt åt sidan.
jag har så himla lätt för att bli sur, mest för att allting inte blir som jag vill. och för att jag pratar med någon när jag väl behöver det, så det ligger lager på lager. för att jag inte har all tid i världen till att träffa alla jag vill utan att känna att jag behöver åka därifrån. den ständiga stressen. för att ångesten aldrig slutar.
jag har ingen anledning till att klaga för dagen. men det kommer till punkter då jag bara gråter hela tiden. men bara när jag är själv. jag bröt ihop när jag inte var själv i augusti, inte sedan dess. och det är inte något att locka fram. haha, jippi. jag håller mig uppe med många saker och fina vänner, även om jag inte är någon sol längre.
jag säger saker utan att veta varför. vissa onödiga kommentarer som ändå inte leder någonvart. osäkerhet. som dessutom växer i tankarna. fyfan. och att jag alltid tror att någon är sur på mig.
jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte ens längre varför jag skriver det här. Ofta är jag på sämre humör när jag är här hemma. det är ju så.
men.
jag är rädd för ensamheten. kanske var det därför jag skrev mitt tal om det.
jag är rädd för att bli en osynlig glädjedödare som blir ensam kvar. ja.
men naaaj.
jag förstår mig inte på mig själv längre.
även om det var en bra dag idag, för det var det.
mest för att jag aldrig kommer kunna förklara allt. för att någon ska förstå. inte ens jag själv förstår allt.
jag kan inte förklara hur jag mår. om det är en dålig dag.
om det är en bra dag, så kan man lägga allt åt sidan.
jag har så himla lätt för att bli sur, mest för att allting inte blir som jag vill. och för att jag pratar med någon när jag väl behöver det, så det ligger lager på lager. för att jag inte har all tid i världen till att träffa alla jag vill utan att känna att jag behöver åka därifrån. den ständiga stressen. för att ångesten aldrig slutar.
jag har ingen anledning till att klaga för dagen. men det kommer till punkter då jag bara gråter hela tiden. men bara när jag är själv. jag bröt ihop när jag inte var själv i augusti, inte sedan dess. och det är inte något att locka fram. haha, jippi. jag håller mig uppe med många saker och fina vänner, även om jag inte är någon sol längre.
jag säger saker utan att veta varför. vissa onödiga kommentarer som ändå inte leder någonvart. osäkerhet. som dessutom växer i tankarna. fyfan. och att jag alltid tror att någon är sur på mig.
jag vet inte hur jag ska formulera mig och jag vet inte ens längre varför jag skriver det här. Ofta är jag på sämre humör när jag är här hemma. det är ju så.
men.
jag är rädd för ensamheten. kanske var det därför jag skrev mitt tal om det.
jag är rädd för att bli en osynlig glädjedödare som blir ensam kvar. ja.
men naaaj.
jag förstår mig inte på mig själv längre.
även om det var en bra dag idag, för det var det.
once
nu tänker jag uppmana er att se once.
för fy tusan vad den är fin. jag sitter och ler och känner att jag är glad för alla och mig själv kanske. men den är så fin.
dem flesta har väl redan sett den. men åh. vad filmkär jag blev i den.
och så uppmanar jag er att lyssna på falling slowly♥
(som till och med finns i min ipod här på bloggen^^)
kärlek
vivalahbfrida <3
jag hittade ett paket här hemma som det stod mitt namn på. jag misstänker hb direkt och går omkring och småler innan jag öppnar det. jag dör lite.
AH. jag lägger upp en bild på det snart. det förklarar nog bäättre.
men det är så damn wonderful ♥
puss. det är fredag. ni ska vara glada!
AH. jag lägger upp en bild på det snart. det förklarar nog bäättre.
men det är så damn wonderful ♥
puss. det är fredag. ni ska vara glada!
poff.
vissa dagar vill man försvinna lite.
du vet sådana som börjar med att väckarklockan ringer om och om igen tills man inser att den är för mycket. hoppar högt och tar på sig vad som helst med strumpbyxor. När man inser att näsan är alltför täppt och det är svårt att andas, men man måste ta sig igenom dagen.
det är så kallt. min huvudvärk släpper inte.
men det är snart helg, då känns det bättre.
men kommer det göra det? det blir bättre.
I våras skrev jag ett tal om positiv inställning så jag citerar mig själv. "...Man försöker se saker ur ett ljusare perspektiv och göra lite mindre roliga situationer till bättre stunder." så kan man ju tänka när man pluggar en mörk novemberkväll. men det blir bättre. jag intalar mig det.
något som jag också ogillar är att så många mår dåligt och är ledsna nu förtiden. uppmuntran och kärlek kan behövas. för dessa ska veta om hur fina dem är. uppmuntran som kan göra större skillnad än man tror.
När man hör det man behöver höra i rätt situation blir allt så mycket bättre. Som mina godnattsms som jag får då och då. gör stor skillnad.
mm. puss.
det blir bättre snart. håll ut.
39 dagar.
you don't know how lovely you are♥
du vet sådana som börjar med att väckarklockan ringer om och om igen tills man inser att den är för mycket. hoppar högt och tar på sig vad som helst med strumpbyxor. När man inser att näsan är alltför täppt och det är svårt att andas, men man måste ta sig igenom dagen.
det är så kallt. min huvudvärk släpper inte.
men det är snart helg, då känns det bättre.
men kommer det göra det? det blir bättre.
I våras skrev jag ett tal om positiv inställning så jag citerar mig själv. "...Man försöker se saker ur ett ljusare perspektiv och göra lite mindre roliga situationer till bättre stunder." så kan man ju tänka när man pluggar en mörk novemberkväll. men det blir bättre. jag intalar mig det.
något som jag också ogillar är att så många mår dåligt och är ledsna nu förtiden. uppmuntran och kärlek kan behövas. för dessa ska veta om hur fina dem är. uppmuntran som kan göra större skillnad än man tror.
När man hör det man behöver höra i rätt situation blir allt så mycket bättre. Som mina godnattsms som jag får då och då. gör stor skillnad.
mm. puss.
det blir bättre snart. håll ut.
39 dagar.
you don't know how lovely you are♥
jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam.
ensamhet.
jag har framfört mitt tal! och jag är såsåså glad att jag var först.
för ångesten hade varit större om jag inte varit det. och det gick nog bra.
Nu har klassen fysik och jag sitter hemma i mina mjukiskläder. Det här måste vara sista gången jag är sjuk påå länge. så himla trött på det. sista gången nu i år, okej?
nu ska jag krypa upp i sängen och läsa samhälle. lite te också. jaaa.
så party jag har det.
jag har framfört mitt tal! och jag är såsåså glad att jag var först.
för ångesten hade varit större om jag inte varit det. och det gick nog bra.
Nu har klassen fysik och jag sitter hemma i mina mjukiskläder. Det här måste vara sista gången jag är sjuk påå länge. så himla trött på det. sista gången nu i år, okej?
nu ska jag krypa upp i sängen och läsa samhälle. lite te också. jaaa.
så party jag har det.
nationellt tal
tal kan vara kul. det är så jag får se det.
jag äter halstabletter och hoppas på att kunna prata bra imorgon.
jag hoppas ni är glada, även om dagen varit jobbig. det blir bättre.
41 dagar.
pusspusspuss.
jag äter halstabletter och hoppas på att kunna prata bra imorgon.
jag hoppas ni är glada, även om dagen varit jobbig. det blir bättre.
41 dagar.
pusspusspuss.
tears stream down your face
jag går omkring i min egna värld fylld med panik. i övrigt har jag ont överallt.
jag vet inte var jag ska ta vägen.
favoritlåten går på repeat
plus att jag hatar mitt tal som är ändrat till tusen.
konsten att formulera mig har jag tappat för tillfället.
jag vet inte var jag ska ta vägen.
favoritlåten går på repeat
plus att jag hatar mitt tal som är ändrat till tusen.
konsten att formulera mig har jag tappat för tillfället.
hi
jag har inte bloggat på superduperlänge. (haha, tre hela dagar)
istället har jag och Veronika satt igång vårt akvarium till projektarbetet.
mamma fyllde år igår så det var stor fest. där jag var sminkad som aldrig förr. och jobbigare att ta bort får man leta efter. hihi.
jag har dessutom hunnit med att skriva ett tal som jag kommer hinna bli irriterad på många gånger innan det ska hållas på onsdag. och jag har träffat en finisfinis på en pluggpaus.
denna veckan kommer bli jobbig. så jag önskar att klockan vore efter fyra på fredag eftermiddag istället för att det ska vara en söndagskväll klockan tio på kvällen.
nu ska jag bita ihop och klara av det här.
istället har jag och Veronika satt igång vårt akvarium till projektarbetet.
mamma fyllde år igår så det var stor fest. där jag var sminkad som aldrig förr. och jobbigare att ta bort får man leta efter. hihi.
jag har dessutom hunnit med att skriva ett tal som jag kommer hinna bli irriterad på många gånger innan det ska hållas på onsdag. och jag har träffat en finisfinis på en pluggpaus.
denna veckan kommer bli jobbig. så jag önskar att klockan vore efter fyra på fredag eftermiddag istället för att det ska vara en söndagskväll klockan tio på kvällen.
nu ska jag bita ihop och klara av det här.
pastagratäng
mamma ringde och frågade hur jag mådde. jag vet inte. jag vet inte något förutom att jag inte kan röra min vänsterarm och jag vill spy.
att hon inte är hemma oroade henne "ifall jag skulle svimma, nejdåå" jag nämnde inte att jag i stort sett gjorde det. innan jag ens tagit sprutan. jag är väl en tönt, jag är väl det.
man önskar att dagen inte skulle kommit då, man hinner tänka varför finns jag, kan jag inte bara få slippa existera. i det fallet hjälper inte glasögon, men hjälpande händer och en bänk gör.
men det har också varit en bra dag.
jag har hunnit fika med poppis och A, innan jag kom till Adam. sen som vanligt. så glad har jag varit. på ensemblen ville jag slå alla utom Sara. men jag slog bara en pga en vissa sagda ord. som ingen bryr sig om.
nu ska jag äta mitt nyköpta godis.
mumms.
och jag lagar dessutom mat.
jag kan göra flera saker på en gång, så cool är jag.
puss
det som alltid räddar mig.
i mina fysikpauser lyssnar jag.
Åh jag säger bara. kärlek.
http://open.spotify.com/track/6cR5WracqJzYoH80lSKW0L
ni kan nog gissa vad det är, även om ni inte lyssnar.
Åh jag säger bara. kärlek.
http://open.spotify.com/track/6cR5WracqJzYoH80lSKW0L
ni kan nog gissa vad det är, även om ni inte lyssnar.
jag ska hoppa nerför eiffeltornet om du sviker mig
Det här får mig att tänka på finfina Rebeckavännen och så mycket annat att jag nästan känner mig som Benjamin gör en gång i filmen här. men det är framför allt roligt.
Så, ett leende innan fysiken! det kommer skickas peppsms fram och tillbaka ikväll, och det är ju lite bättre när man inte är ensam i det hela.
nu kör vi, full fart.
Kanonkul.
there was a wild wind blowing.
jag hade min värsta cykeltur till skolan, ever. imorse.
jag kunde spy på hur jobbigt det var, nästan, men jag spyr aldrig. himla vind som alltid ska vara emot mig. Men jag hade håkan i öronen och kom fram till slut. Annars har jag insett hur kul fysik är. ehe.
ja. peppsms är det som behövs för att orka med.
men efter onsdag, kan vi andas igen.
men vi får se. positivt tänkande.
nu ska jag göra tyska.
och grattis till emilia som ändå inte läser min blogg^^
jag kunde spy på hur jobbigt det var, nästan, men jag spyr aldrig. himla vind som alltid ska vara emot mig. Men jag hade håkan i öronen och kom fram till slut. Annars har jag insett hur kul fysik är. ehe.
ja. peppsms är det som behövs för att orka med.
men efter onsdag, kan vi andas igen.
men vi får se. positivt tänkande.
nu ska jag göra tyska.
och grattis till emilia som ändå inte läser min blogg^^
ii.
haha, jag kan inte låta bli. det är så fint.
och man måste ju le när man ser det. ♥
Projektarbetet är back on track! och nu är svenskan snart också det.
Vissa dagar känns det som att allting löser sig. eller stunder.
och dessa tillfällen gillar jag. starkt.
ii.
haha, jag kan inte låta bli. det är så fint.
och man måste ju le när man ser det.
Projektarbetet är back on track! och nu är svenskan snart också det.
Vissa dagar känns det som att allting löser sig. eller stunder.
och dessa tillfällen gillar jag. starkt.
både lång och kort tid
det här känns konstigt
Frida^2
det var ett år på dagen i tisdags, samma plats där vi först möttes.
det känns som det var längre och ändå inte.
tiden är ett fenomen som jag kanske aldrig kommer förstå.
som att den här veckan bara försvann.
den kunde hållit i lite längre. hur allt underbart kan vara så kort.
det är ett mysterium.
