findingfrida

Det är lustigt hur påverkad man kan bli av en person, en blick eller bara av ett sms. Hur humöret kan resa sig en mil uppåt eller sjunka till the botten is nådd.
ångest.

Disney är bäst i alla lägen, hihi.


bild från google.se

Från och med igår så räknar jag mig som en riktig Lundastudent. Så är det faktiskt, även om jag egentligen är för liten för att gå på universitetet. Detta på grund av det faktum att jag slutligen gick med i en nation! En månad efter alla andra, men vad spelar det för roll?

Nu ska jag hitta mina glasögon och sätta igång med ekonomin!

Hade en himla bra nattstund med ett himla bra sällskap på kb igår. Lever på det fortfarande. så himla bra.

Som håkan sjunger i "Det är så jag säger det"; ...Ibland är det så. Vill inte existera idag. Vill inte svara på några frågor om hur jag tycker att allting är. Det mest upplyftande för stunden hade varit en disneyfilm. En disneyfilm där allt är så gulligt att man inte kan låta bli att le. Det känns löjligt att veta att jag kommer sitta här om fyra veckor och känna exakt samma sak. Det är inte en dans på rosor att fungera och tänka som en himla almenacka ibland. Därför ska jag mata in några positiva saker med den här veckan. Det kommer bli en del, det ska jag se till.

& nu How I met your mother ♥

pst. jag har inte övat på flöjten på tre månader...hoppas det inte märks. Nu ska jag till mazetti.

Hej, nu ska du äta pencillin! kul va? hejdå.

det var inte riktigt så, men jag vaknade av ett sådant samtal. (jag svarade) om 10 dagar är jag garanterat frisk. Även om jag inte tänker ligga hemma i tio dagar för det.

Måste springa!

Det kändes som det växte dammkorn på mig, ett efter ett. Att vara inomhus och dras med en långtråkig sjukdom som inte är annat än hemskt, gör att man känner sig rätt-så-väldigt isolerad. Om man nu bortser från att jag sprungit runt i Lund, men inte gjort nånting annars. Det släppte lite idag.
Idag har jag fått min nya kamera, men framför allt har jag fått träffa två av mina finafina vänner vid två olika tillfällen. Nu orkar jag nog gå upp imorgon med, och vid det tillfället vara ytterligare lite friskare. Man kan ju hoppas.

Nu ser vi framåt!

Håkans musik ska bli film, har ni hört det? Så är det och jag tror att det kan bli finfint! Var på väg att skriva det i fredags kväll men hindrade mig av någon anledning. Det finns många anledningar till att inte publicera allt som jag tycker och tänker, ja.

När man är sjuk snurrar mina tankar lite mer och tyvärr har inte sjukdomarna lämnat mig än, det passar ju extra bra att stanna lite längre nu när jag egentligen skulle göra ett bra intryck på min kurs. När orken måste finnas där. Förvirringen är det enda som faktiskt finns, gah.
I fredags var jag på ett hälsningsgille med Meggie och blev praktiskt taget mosad av alla studenter. Vi kom dit för att få mer klarhet, men gick därifrån med panik (plus några få pennor och litelite godis). Herregud. Dock överlevde jag ju första veckan med några ljuspunkter som Meggie, Karolina och Annika som dök upp vid några tillfällen, fint. Önskar att jag kunde träffa er andra också så snart som möjligt. Det känns som det var tusen år sen, nu när det dessutom händer så mycket. 

Imorgon ska jag tillbaka, men innan dess ska jag banne mig gå till doktorn. Läget är sämre och förmodligen så är det halsfluss som jag fått idag. But you never know you know, det går ju över någon gång! Så det är inte synd om mig.

hoppas vi ses snart. Saknar er! (ni som känner er träffade, vilket jag tycker att ni förmodligen borde göra)

Jag är så tacksam att jag har läst tyska 5. Annars hade jag inte förstått nånting, tror jag..nä. Idag har det dessutom skrivits namn på blåa papper och pratats tyska i ett. Eller lyssnats tyska för elevers del, så gott det gick. Det känns bättre för var dag känns det som.

Imorgon är jag i Malmö och planerar att bli frisk från detta jobbiga varierande mest onda på länge. Möjligtvis ska jag ringa doktorn, för idag om någon gång så är det faktiskt synd om mig.

håll er friska. puss!