you are.
jag har världens finaste flickvän.
jag har världens bästa flickvän.
jag har världens snällaste flickvän.
jag har världens kramigaste flickvän.
jag har världens underbaraste flickvän.
men vi är inte ihop. men hon är min flickvän. hon den dära fina, som inte alltid inser hur bra hon är.
♥
where do we go? we actually know!
det kollades igenom gamla sms, skrattades och gicks även en promenad genom stan, där det tittades åt alla håll och surheten på en viss gubbe från i lördags ökade litegrann. När klockan började ticka vidare och hunnit bli 31 mars så kändes det som det var dags för att cykla hem i marsnatten.
sommartider hej hej!
Sen åkte jag hem och hade kärleksmums och en varm filt till sällskap. plus lite funderande över framtiden. det var vad jag klarade av idag.
nu vill jag bara ha chokladchokladchoklad, för nu är det dags för mitt snällare humör igen (även om jag alltid är snäll) yesyes.
mm choklad.
Så här var det en gång när farfar var ung
När klockan slog halv åtta på lördagskvällen tog jag på mig högklackat för (i stort sätt) första gången i mitt liv och cyklade in till stan. Jag och Helena gjorde ett ganska impulsivt beslut bara några få timmar tidigare om att gå på Amanda Jenssen på Kb. Inget beslut man ångrar. Ohaohaohaoha, hohohohohoho, underhållande och mycket bra. Precis som brukar vara på konserter var det värt väntan även om det allt kunde varit några låtar till. 
När vi lyckats komma ut i luften efter lite små problem i garderoben kunde vi sedan trippa vidare för att umgås med fina glada och lite rappande människor tills fötterna och tröttheten sa sitt.
och sen kom michelingubben och räddade världen
Jag visste inte hur kvällen i fredags skulle sluta, men det förflöt ganska lugnt, men ändå fint. Kvällen spenderades halvt sovande, pratandes och fnittrandes med Rebecka och Sune. Ingen av oss hade någon energi över till att göra något annat, istället åkte jag hem efter att ha hjälpt till att bädda frökens säng och sov själv i hela elva timmar. nice.
♥
on the radio uh-oh
jag tror minsann att jag har köpt min studentklänning. fast att det är mars, så är jag 95 procent säker på att jag inte skulle kunna hitta en klänning som sitter så bra. eftersom jag ser ut som jag gör. så, därför är jag glad. det tack vare Lovisa. tack vare ett hallå. och ett klick utan klick.
ikväll ska jag dricka vin hos rebecka, och eventuellt blir det nånting annat sen. men den som lever får se.
tre små människor.
boom boom boom
nu säger jag ett särskilt godnatt till Camilla som jag smsar med just nu. Camilla, som jag tyvärr lite för-för sällan. vilket är synd. väldigt synd. en gång i tiden sågs vi fyra gånger i veckan. det är det som var mest negativt med att sluta på malmöflickorna. när hon enkelt får mig på rätt humör så är det rätt enkelt att skratta åt så lite men så mycket på samma gång. och vem tycker inte det är fint? sådant behöver jag mer av nu i denna tid. ih. du är ett fint litet solsken kära mr Cäm.
men nu önskar jag er alla en god natt.
puss och sov gott på er!
i hear in my mind all of this music
25 mars 2010.
för två år sen, gjorde jag något jag kunde skratta åt för ett år sedan. men trots att det har varit apor, dansande ögonbrynshöjande till Basse Danse. så var det fint då.
För två år sedan var det sista dagen på påsklovet, i år är det första. Så jag tror att jag får räkna med detta som en bra dag. en bra varm dag som tillbringades på något ställe i stan med senarenämd person, cyklande och sittande. plus 4 timmar på mazetti, varav 2 timmar var en stor väntan på att få spela i tio minuter. men vem vet vad som kan hända i en ateljé med glasfönster ut mot korridoren. När man befinner sig med vännen i röd mössa, pippitröja och pippiskor. och framför allt när en kamera är i närheten. god only knows. och eventuellt farbror polisen..utan några glasögon. okej jag ska sluta, det räcker nu.
tönt
Gonna Do It Again
Gonna Wake Up The Neighborhood
The Bike is Back The Bike is Back
jag skäms, men jag var tvungen. jag mest antar att nååågon förstår.
det är så fint att ha en fungerande cykel. och jag har druckit lite för mycket kaffe på fel tid. jag kommer inte kunna sova. så nu ska jag titta på min nya how i met your mother-box. yey.
100320
kanske är det så mars månad är, kanske är det meningen att det ska vara så just nu. man försöker se positivt på saker, även när det inte går. man försöker ta sig igenom stress och press och kommer en bit på vägen, men aldrig ända fram. Kommer man någonstans kanske man ska se det som ett framsteg.
Idag har jag gjort många framsteg på olika plan. projektredovisningen är klar och väldigt fin (som en fisk) biologin är påbörjad och en annan redovisning känns någorlunda bättre. stressen har lagt sig och ilskan på hela världen är lugnare. kanske på grund av att jag pratade hela hemvägen i telefon med någon som alltid har något roligt att berätta. Plus att tanken på att morgondagen nog kommer bli fin, är glädjande bara det.
jag hoppas ni ser ljuset i livet som en fisk i vattnet. det har jag lyckats med lite, idag i alla fall. nu ska jag hacka choklad så att något är förberett till imorgon förmiddag då det ska bakelibakas! och det med fint sällskap.
over and out!
en hemlig plats
nobody said it was easy.
men himla roligt kan man ha!
shorts + randigt + kuddkofta + rosett + strumpbyxor + tygskor + SOL + fina glada
den här torsdagen känns fin. och därför såg jag ut såhär idag. när det var sol ute och det blev anledning att vara lite gladare än vanligt. en fin fröken räddade mig från att gå ut och springa. så jag försöker imorgon igen.
allt känns lite bättre, men lite mer stressande. thank god att det är lov om en vecka.
kram
idag höll jag på att bryta ihop av en, men bet ihop och gick vidare. en kram var också det jag cyklade och gav någon annan, någon annan som behövde det. en kram hjälper väldigt mycket. just. idag.
men jag biter ihop och väntar på något gott? när det nu blir. en kram blir bättre, så länge.
wow, number three.
en till visdomstand är på väg ut. nummer tre. och bara för att jag upptäckte det gör det fruktansvärt ont just nu. jag kan ju alltid hoppas på att jag blir visare av dem. he he.
om två dagar har jag matteprov. jag kan ju behöva visheten...
en stjärnformad stämpel
tiden flyger. tiden stannar.
jag är borta i tanken, vart jag än går. känslor finns kvar. känslor försvinner.
det känns som jag inte kan öppna upp mig för mycket här. jag håller mer och mer för mig själv och blir tystare och tystare. men som sagt, jag har fått svårt för detta. stressen ligger på. saknaden finns kvar. jag ställer upp för er, det har jag alltid gjort och det är nog det som jag är bäst på. när ni behöver mig. men jag tar inte många initiativ själv nu.
på min hand finns en stjärna, som ett minne av gårkvällen som tillbringades med en snurrande vän och tingsek. en kram hit och dit och förvånande frågor som tyvärr får mig att tänka. men. en finfin kväll och det sades en hel del. det behövdes nog. men kom igen låtar på ensam cykeltur hem får mig alltid upp igen. no matter what.
idag har tiden lagts på stressade blickar på matteboken, fotosyntes, banka i bordet och sjunga skrattretande text. Vaaa? ja men det är ju så det var.
och en himla massa tårta och chipskyckling.
en känsla
måndag hela veckan
ikväll känns det lite bättre att sitta vid datorn i alla fall. och det har sina anledningar.
SNART ÄR DET HELG :)
I missed the good part then I realized, I started looking and the bubble burst
jag känner mig sjuk, sjuk sjuk sjuk och mina hörlurar till min kära lilla ivar is gone. Inte kul. Det känns skit. verkligen, men detta får mig i alla fall att ge mig själv lite disciplin. sitter med fysiken och kämpar mig igenom uppgifter tills jag klarar dem. Har börjat på min redovisning om Berlin-stadsdel och jag har dessutom fått en egen 200 g marabouchoklad av mamma för det är såå synd om mig.
jag tycker faktiskt det är det, ibland för man tycka så. och jag vill ha en kram, men nä det kommer jag inte få. så chokladen gör min dag.
puss på er, jag hoppas ni är glada.
It was the wicked and wild wind blew down the doors to let me in
ska lägga mig på kudden en stund och ser om läget blir ljusare efter det. wopido.
oh oh nananananaaaa
förväntansfulla ögon, nostalgi, fina flugor och en godnattsaga i en trappuppgång.
and then she realised that desperate housewives was sponsored by loka?
jag har sett på desperate housewives i fem år, sen det började.
även om det tappar sig charm mer och mer så fortsätter jag titta. idag när det började igen så saknade jag det som var det allra bästa. Loka kan ju inte sluta sponsra det?! hallå, nä. nu är det utbytt mot någon cider. vad händer med världen. eller med desperate. jag begränsar det till desperate. ja jo det gör jag.
