findingfrida

det har varit en mycket kall dag i malmö stad. och jag vet, det är kallt i resten av Sverige också. det har jag inte glömt.
snön yrar fortfarande omkring därute på midnattsgatorna. och jag kanske verkar borta i tanken. tänker på dagen som gått. på hur lite lektioner vi haft och på som många timmar som gått. på timmarna efter skolan som tillbringades med min fina Linnéa. Då vi passade på att åka hjulet och störa Helena när hon jobbade samtidigt som kylan bet i oss. innan vi gick vidare till ett fik där det fnittrades, pratades och väntades i timmar, tills vi var alldeles ensamma kvar med tomma koppar, släckta ljus och en döende mobil.
och kanske var det då dags att åka hem till värmen.
och ladda mobilen.

för man vet aldrig vad som kan hända.

jag var inte dum. jag vill inte höra att jag inte var smart nog att inte kolla upp vädret. 
jag visste att det skulle snöa. men inte så darn mycket. jag gick hem från skolan med en ledande cykel. en timmes promenad i det myysiga snöiga vädret. med rosiga kinder och svarta ögon medan musikens ljud dolde omvärlden så gott det gick.
faktum är att det inte snön inte alls var och är mysig, det räcker nu. och jag vill inget hellre än att våren ska komma. blä.
jag är ganska trött. på mycket.
inte på någon av er.
och långt ifrån allt. men ändå.

jag spelade i alla fall med Lovisa idag, det var inte dåligt. inte dåligt alls. något annat hände. som att vi hade ett prov och innan dess en liten fin stund i biblioteket. och det var nog en fin stund det. men att jag kanske måste göra något. ehe. 
jag är för trött och imorgon, så. måste. jag. ta. bussen.   

jag var bara inte gjord för dessa dar.

en söndag innebär tänkande. tänkande och jobbande. och ibland innehåller det också trevliga kyliga händelser. Som idag bestod att ramla snöiga isar fram på så kallade skridskor

eller bli puttad fram eftersom jag var för långsam.

och rädsla för att ramla ner

vissa är lite bättre, andra är plattfotade


tills det enda man kunde tänka på var en kopp varm choklad på en kylig trappa. diskutera och filosofera, skratta och frysa. Det är sådant som man kan göra en söndag i januari. fint!

min utsikt består av böcker. och lite fler böcker. böcker. rader. ord.
tänk om hela bloggen skulle bli en bok.
jag tror inte det hade varit något. jag hade somnat efter några rader. men å andra sidan somnar jag väldigt lätt.
min ögonlock är tunga, jag befinner sig i något hypnotiserat tillstånd. och alla tankar är som något trassel i huvudet som jag inte kan samla. 
men det är fredag så det är okej. väldigt okej. något som är ganska mycket mer än okej är att om cirka två timmar ska jag möta två väldigt fina flickor och sådant är alltid rätt.

och fram tills dess kan man ju alltid lyssna på fina spellistor. Och det är något som aldrig är fel.

jag tror faktiskt jag saknar att röra på mig, nu när jag har blivit en säck potatis. så behöver potatis också röra på sig. även om en säck potatis kanske inte rör på sig om ingen annan knuffar på.
så får man ta sitt förnuft till fånga.
och egentligen är jag ingen potatis. för potatisar bloggar inte. och har ingen mun så att man kan skratta, och då kan jag inte göra det jag egentligen är bäst på.

man får inse att livet har sin gång, ibland är man uppe på toppen och ibland inte. men det viktiga är att man fortsätter och inte ger upp. Och när något tappas bort ska man inte gräva ner sig.
nu ska jag hämta kaffe, plocka ihop mina noter och sedan våga mig till mazetti. där jag får prataprataprata med helena och jag behöver nog det.

over and out.

Håkan Hellström sätter alla ord på plats en onsdagskväll som denna.

när jag kom hem så väntade också ett paket på mig. här är konversationen mellan mig och mamma. en på ovanvåningen och en i hallen.

-Friiiiiiiiddaaaaaa, såg du ditt paket i hallen?
-jaaaaaaaaa
-jaaassååå? vad var det då?
-ONCE!
-va, vad sa du MÅNS?
-neeej. ONCE!
-aah.

passande.

min första tanke när jag gick hem från bussen i natt var i love it.
även om kvällen påverkades av glömska och springanden (men det är ju också sånt vi är bra på) så var det sjuksjuksjukt bra kväll. helena och kb med mönster, shot, värme och den definitivt bästa Håkan. 
och jag säger det också
I love it.

toorsdag.
bestod idag av en flummig tysklektion, en lite mer seriös religionstimme och sedan the end of school.
Jag gick fram och tillbaka med min fd bildbuddie och pratade om lite blandade saker innan jag kände att kylan praktiskt taget åt upp mina händer och jag begav mig hemåt. hem till min säng, jag har somnat varje dag efter skolan den här veckan skulle jag tro. hm. farligt. ingen bra cirkel.

Annars cirklar allt igång igen (fin övergång hahaha) Adam innebar mest prat och lite 'improvisation'. Ensemblen innebar mest skratt och lite mer skratt. Bion efter det innebar en gris, en före detta träningskompis och en drake. och så naturligtvis en film, Sherlock Holmes. med fina Jude Law, som egentligen ska ses från en halvmeters avstånd. filmen var ju inte lika bra som det, men bra ändå! 

Och nu sitter jag här, på mitt rum och hoppas att inte det trådlösa ska sluta funka. och hade jag inte suttit här och vid den andra istället skulle jag just nu ha beställt Once. jag går och tänker på det heela tiden.

jag skulle ju inte berätta så ingående om min dag, men jag kommer nog jämna ut det med lite för mycket tankar in the future. and everyone says jippi!

jag möter förvåningar varje dag. inte lika mycket som jag möter tröttheten, men ändå ganska ofta.
idag förvånar jag mig först med att vara glad och lite pepp på att räkna matte e. mest för att jag sagt till Veronika att hon får vara beredd på att hjälpa mig varje gång jag känner att jag behöver, om jag ska stanna. hehe. och det ska jag. Thomas sa än en gång till mig att "du måste bli bättre på att fråga! ingen fråga är dum." men jag har problem med det, det har jag alltid haft.

sak nummer 2 jag förvånar mig över är att jag hittade mitt lilla kort med synfel idag. och jämförde det med mammas, och tamigtusan att jag i nio månader har trott och sagt att jag hade några plussiffror som jag inte hade. och nu har jag helt plötsligt sämre syn än vad jag har sagt så länge och förstår ingenting själv. haha herregud. även om det inte alls var stor skillnad, men små händelser kan sätta min hjärna i fart.

jag tror nästan att det snart är dags för mig att sova, för nä. 
jag vill inte tänka mer. jag orkar inte bli mer förvirrad.

jag vill inte inse att lovet är över. det fina lovet. 
det långa fina lovet.
men det är livet som rullar på. då måste jag också göra det.
jag är så trött, hela tiden. egentligen vill jag bara sova bort allt och inte gå i skolan. men det finns självklart ljuspunkter om man bortser från fysiken. det är bara en termin kvar. jag måste börja ta tag i mitt liv. 

jag försöker intala positivt tänkande i allting och visst funkar det, till viss del. det blir inte bättre av att gräva ner sig. vi ska klara det här allihopa. vi ska komma ihåg att andas. och ha roligt under tiden. jajaja.
jag vill fortsätta ramla gator fram och skratta utan problem.
lite ännu bättre blev det också av att prata med Alex ikväll. det är alltid fint. för hur dåligt man än mår innan så blir det alltid lite bättre av att prata. det är svårt att säga mycket mer än att hon är en av de bästa jag vet. ingen har i alla fall slängt mig ner i glassskålar som hon har ;) 
det är så jag säger det.

och jag är fortfarande lika nördig. and i like iit.

jag har skrivit 257 inlägg. nu 258, det är galet mycket onödigt prat. med väldigt få intressanta saker skulle jag tro. jag publicerar inte allt, men kanske lite för mycket ibland.
men å andra sidan tvingar jag ingen att läsa.  

cya later.

trötthet påverkar oss alla på olika vis. det kan vara bra, eller mindre bra. det kan också vara underbart. så så att du skrattar tills du får ont i magen och ler för att du vet att du inte är ensam om det. eller ler för att hela situationen är så otroligt fjantig egentligen, men blir så underbar.
det är då man också borde inse att man borde gå och lägga sig. du är för trött för att vara uppe, sov istället. men det tar emot.
men mycket håller dig uppe, dina vänner är alltid så roliga och fina. i telefonen, via datorn och som bäst när du träffar dem. och det är ju därför föredrar jag samtal i verkligheten.
men en sådan här kväll när saknaden är stor igen är det inte fel med ett skrattfyllt och tårfyllt telefonsamtal och en finfin gruppkonversation. för det är också himla fint det.

du är för trött för att vara uppe, sov nu.
jag ska.

det här lovet slår nya rekord i trevlighet. jag skrattar och ler mest hela tiden. funderar och tänker. tänker på nuet om lite över framtiden. över var jag kommer hamna om några månader. men på något sätt känns det tryggt, för jag står på stabil mark nu. jag är mer motiverad till det så kallade livet. 
det så kallade livet som innebär så mycket. som inte bara handlar om att ta utan att ge också. det så kallade livet som faktiskt inte är någon plåga helahela tiden, visserligen ibland. men man borde inte få ha 365 dåliga dagar om året. då är det helt galet. det blir vad man gör det till. och dåliga dagar får alla lov att ha. men det är trevligare att ha bra dagar.

nu, varje gång jag börjar tycka något är det minsta hemskt trycker jag undan alla överflödiga känslor som jag har egentligen och säger åt mig att så ska det inte vara, skärp dig nu. var glad för det här istället.
och gråter gör jag bara när jag skrattar. dessutom bara ibland.
som när jag sitter och är allmänt seg med Rebecka. när vi har en paus från att köpa saker och sitter med lite för nyttiga saker och en mobil som får ett sms innehållande ett ord på fyra bokstäver. jag skrattar än. så att magen gör ont. underbart!

jag ska försöka sova nu. och jag hoppas ni gör detsamma.
men innan dess ska jag beundra mitt påstartade konstverk.

jag har gjort något vettigt idag. det känns bra.
att sätta sig på bussen ut till bunkeflo för att jobba med projektarbete några timmar. vi gör stora framsteg i att förstå excel, med vår fina lilla teoretiska del och i våra diskussioner om hur coolt det är att det är 10-talet. eller vi uttryckte oss på annat vis och sa andra saker. men ändå. 2010 känns lite annorlunda och fint.

annars har jag ikväll gått i kjol igen. blivit tillsagd att inte cykla nu under istiden (hahahaha, jag är trött) och att jag har fingerfärdighet. sådant får jag höra av min farmor och farfar som är så fina. hela familjen var där ikväll på lite sent julfirande/middag. där man bara umgicks, spelade spel och drack 14% smålandsglögg.